En önskelista om förbättrade MS-läkemedel

Effektiv, men samtidigt säker. Lätt att ta för patienten, men samtidigt lätt att övervaka för läkaren. Och gärna verksam mot inflammation i själva hjärnan. Skulle det kunna vara en optimal MS-behandling, i brist på botande alternativ?

Vid MS-kongressen Ectrims i London hölls ett seminarium där önskemål inför framtida
MS-behandlingar diskuterades. Sedan beskrevs hur väl cladribine och ocrelizumab, som eventuellt är på väg ut på marknaden uppfyller dessa önskemål. Även daclizumab, som nyligen fått ett godkännande av EMA, samt andra godkända läkemedel togs med i genomgången.

Gavin Giovannoni, professor i neurologi vid Barts and The London School of Medicine and Dentistry, presenterade en genomgång av effektivitet mätt utifrån NEDA, alltså hur stor andel av patienterna som når no evident signs of disease acitivity. Med det menas vanligen ett tillstånd utan skov, tilltagande sjukdomsbörda eller nya lesioner i hjärnan.

För både cladribine och ocrelizumab har strax under hälften av patienterna, eller 47 respektive 48 procent, nått NEDA i gjorda studier. Det är goda resultat i jämförelse med andra preparat. För daclizumab är motsvarande siffra 24,6 procent, enligt vad som presenterades på symposiet.

Gavin Giovannovi påminde om att MS-behandling för drygt tio år sedan alltid innebar injektioner flera gånger i veckan. Nu kan infusioner och injektioner ges med glesare intervall och tre läkemedel som ges via tabletter finns redan på marknaden. När det gäller cladribine innebär behandlingen att patienten ska ta totalt tio tabletter årligen under två års tid. Ocrelizumab tas som infusioner varje halvår och daclizumab tas med injektioner en gång per månaden.

Gavin Giovannovi, som har lett kliniska prövningar kring cladribine, betonade det faktum att substansen kan passera blod-hjärnbarriären, som tjänar till att hindra bland annat bakterier och därmed skydda hjärnan från icke önskvärda produkter att ta sig in i hjärnan. Vid symposiet uttrycktes förhoppningar om att cladribine skulle kunna ha betydelse för att hämma inflammation i själva hjärnan. Rent teoretiskt skulle substansen i så fall kunna ha betydelse vid progressiv MS, alltså sjukdom i den fas när patienten blir allt mer försämrad – men detta är alltså inte visat, utan endast en hoppfull tanke.

• Det här är något vi oerhört gärna vill forska vidare på, sade Gavin Giovannovi.

Symposiet var sponsrat av läkemedelsbolaget Merck, som nyligen har lämnat in en ansökan om godkännande för cladribine till europeiska läkemedelsmyndigheten EMA. Under Ectrims presenterades flera posters som på olika sätt beskrev säkerhetsdata och behandlingseffekt av cladribine. Bland annat visade data från studierna Clarity och Onward att patienter som fått cladribine i en lägre dos, 3,5 mg/kg, minskade sin annual relapse rate, alltså antalet skov, med 57 procent jämfört med placebo. Hos dem som fått cladribine märktes en 39 procent lägre risk för att öka sjukdomsbördan i jämförelse med dem som fått placebo.

I en annan poster uppgavs att effekten av cladribine verkar vara långvarig. Det stöds av data från patienter som fick cladribine och behandlingseffekt i en första studie, Clarity. Många av dessa patienter fortsatte sedan i en uppföljningsstudie, Clarity Extension, varav en del fick placebo. De patienterna hade lika god behandlingseffekt, mätt i antal skov, som de som fick cladribine i båda studierna.