​Det krävs en stor portion självledarskap för att hålla i och hålla ut

Det är dags att återgå till arbetet efter ett antal veckors semester och nu är den här, hösten 2020. Hösten som för egen del aldrig varit så efterlängtad som i år. Hösten då verksamheten skulle kunna återgå till det normala, då det som vi fått ställa in under våren skulle tas igen och framför allt hösten då vi får träffa våra kollegor igen. Det var i alla fall mina förhoppningar. Sen kom då Folkhälsomyndighetens rekommendation om att de som kan jobba hemma ska göra det även i höst. Beskedet kom under min sista semestervecka, och även om det var väntat, kände jag lite att luften gick ur. Inte för att det inte fungerar bra att arbeta hemifrån, vi på Mimer har verkligen fått alla möjligheter i världen att ha en god arbetsmiljö hemma, utan för att jag saknar mina kollegor. Jag saknar social interaktion, som inte enbart innebär att man tittar på varandra på en datorskärm. Det är den sociala interaktionen som får mig att vara motiverad och som ger mig energi på jobbet.

Jag, som säkert många andra, har funderat en del på hur hemarbete och social distansering påverkar oss. Är det positivt eller negativt för hjärnan, som idag är van att leva i överflöd av både information och kontakter, att under en längre period avskärma sig fysiskt från detta? Risken när man sitter hemma, jag talar nu för egen del men kanske någon mer känner igen sig, är att arbetet upplevs tråkigt emellanåt. För att lyckas med hemarbete krävs det att man gör medvetna val och inte ständigt ger efter för impulser i jakten att få snabb mental stimulans. Det kan ibland vara svårt att undvika att kolla sociala medier, läsa nyheterna eller något annat spännande när det dyker upp en notis på telefonen, just för att det ger oss tillfredställelse.

Efter att ha läst boken ”Den analoga hjärnan i en digital tillvaro” av Anna Tebelius Bodin har jag nu förstått att det handlar om att dopaminet som jag annars får av den sociala interaktionen med mina kollegor, och alla andra intryck jag får när jag är fysiskt på jobbet som också stimulerar min hjärna, minskas vid hemarbete. Jag tvingas nu sitta och tänka och resonera med mig själv i betydligt högre utsträckning än vad jag ibland tycker är nödvändigt. Då är det lätt att tappa fokus. Signalsubstansen dopamin, som är en väsentlig del av vårt belöningssystem och nödvändig för att vi ska motiveras att tänka och agera, är avgörande i det här. Vi behöver också dopamin för att kunna reflektera.

När man sitter hemma och arbetar krävs det en stor dos självdisciplin och att man bestämmer sig vart fokus ska ligga. Det handlar om självledarskap, att välja sina tankar kort och gott, och att man kan vara tydlig mot sig själv med vad som ska åstadkommas. För att man ska kunna leda sig själv i arbetet krävs det tydliga mål och riktlinjer från arbetsgivaren, så man som arbetstagare vet vad man ska förhålla sig till. Men även om vi har tydliga mål, så krävs det som sagt dopamin för att vi ska motiveras att tänka och agera.

Jag läste någonstans att ett sätt att trigga sig själv på jobbet, inte minst vid hemarbete, är att sätta upp tydliga att-göra-listor. För varje uppgift som bockas av på listan utsöndras dopamin, vilket ju då behövs för att tänka och agera. Perfekt! Men av egen erfarenhet är det inte alltid så enkelt. Alltså att skriva en att-göra-lista och att motivationen och prestationen sen ökar avsevärt när punktlistan bockas av. Om den bockas av. För med handen på hjärtat så är det ju inte svårare än så, än att man struntar i att-göra-listan och då gör vad som känns roligast för stunden. Förmodligen är det inte det svåra och viktigaste som känns roligast för stunden, utan det som går snabbt och känns kul att jobba med. För det är så hjärnan funkar, den lockas av att hitta sätt för att slippa bränna energi på att tänka.

Efter att ha arbetat hemma, från och till, under några månader i våras kom jag fram till insikten att jag behöver deadlines för att triggas. Men det räckte inte att jag satte upp det för mig själv. Jag gjorde nämligen det, men det var ju inte annat än att jag ruckade lite på en deadline när det dök upp någon roligare och enklare arbetsuppgift som också skulle göras. Det som krävdes var att jag fick involvera andra i det. Jag gjorde helt enkelt så att jag meddelade andra om när en uppgift skulle vara klar eller bad chef och kollegor vara tydliga med när en arbetsuppgift behövde vara slutförd. Jag arbetade inte då med projekt som brann i knutarna, så jag fick därför se till att det började brinna, eller åtminstone ryka lite. Först när jag kände att andra hade förväntningar på mitt arbete motiverades jag att slutföra de lite mer omfattande arbetsuppgifterna som krävde större ansträngning.

För att utveckla sitt självledarskap behöver man självkännedom, självkontroll, motivation, fokus, stresshantering, uthållighet och självbelöning enligt Nicolas Jacquemot som skrivit en bok om ämnet. Uthållighet och att ha blicken fäst mot horisonten känns väldigt aktuellt just nu i dessa tider. Jag tror att de flesta skulle må bra av att ägna några minuter åt att fundera över vad som behövs om motivationen tryter, eller om arbetet känns tråkigt när vi jobbar hemifrån. Hur kan vi stärka vårt självledarskap och hur ska vi orka vara uthålliga?

Under hösten 2020 tänker jag bli proffs på självledarskap och faktiskt ta tillfället i akt att ta reda på vilka tankar som påverkar mig och hur jag kan hålla i och hålla ut på jobbet, när jag behöver jobba hemifrån. Jag vet redan att en del är att andra har förväntningar på mig och mitt arbete. Vet du vad du behöver?

Ett boktips: Den analoga hjärnan i den digitala tillvaron – Anna Tebelius Bodin

Ha en fin och motiverad start på hösten!

/Magdalena Fager Lindgren, HR-utvecklare, Mimer.