Svenonius: Regeringen gömde sig bakom Folkhälsomyndigheten

I dag, den 25 februari, överlämnade Coronakommissionen sitt slutbetänkande till socialminister Lena Hallengren (S). Där fastslås att regeringen gjort allvarliga misstag under den svenska pandemihanteringen.

I slutbetänkandet riktar Coronakommissionen kritik mot den svenska strategin på flera punkter. Bland annat slås fast att de frivilliga rekommendationerna och råden borde förtydligats och kompletterats med starkare, mer ingripande, åtgärder. Dessutom riktas skarp kritik mot att regeringen brustit i sitt ledarskap.

– Coronakommissionen anser att Sveriges hantering av pandemin har präglats av otillräckliga åtgärder, undermålig beredskap, senfärdighet och motstridiga uppgifter från myndigheter. Trots storartade insatser från Region Stockholms medarbetare hade vi kunnat uppnå ännu bättre resultat om regeringen visat ett tydligt ledarskap. Men i stället valde regeringen att gömma sig bakom en av sina myndigheter, Folkhälsomyndigheten, säger Irene Svenonius (M), finansregionråd i Region Stockholm.

Regionerna kritiseras dels för att inte upprätthållit tillräckliga lager för katastrofmedicinsk beredskap, dels att provtagning och smittspårning dröjde innan det kom på plats.

- I Stockholm har vi gjort samma analys som kommissionen, redan våren 2020, och beslutade då om utökade beredskapslager i vår region. Vi kraftsamlade också tidigt genom Command Center på Karolinska för att lösa varuförsörjningen för oss själva och bidrog i hög utsträckning till försörjning av skyddsutrustning till många andra regioner. Jag instämmer i kritiken att provtagning och smittspårning kom igång försent, men otydlighet i folkhälsomyndighetens nationella provtagningsstrategi som uttryckligen slog fast vem som skulle göra vad, och att viss provtagning skulle falla utanför regionernas ansvar, säger Irene Svenonius (M).

Coronakommissionen riktar skarp kritik mot regeringen för att ha lutat sig allt för mycket mot en av alla myndigheter, Folkhälsomyndigheten. Irene Svenonius delar den kritiken och är besviken på regeringens och de statliga myndigheternas agerande under krisen.

–Det har varit uppenbart att det inte funnits ett samlat nationellt ledarskap. Vi har fått möta pandemin som 21 regioner, med inte sällan långsamma och motstridiga besked från olika myndigheter. Redan i kommissionens tidigare delrapport fastslogs t ex att regeringens uppdrag till Socialstyrelsen att säkra tillgång till skyddsutrustning resulterade i sex förlorade veckor, och att Region Stockholms Command Center för inköp av skyddsutrustning var mer framgångsrikt. Nu hoppas jag att regeringen kan lägga prestige åt sidan och ta till sig kommissionens slutsatser, så att misstag som dessa aldrig behöver upprepas igen, säger Irene Svenonius (M), finansregionråd i Region Stockholm.

Fakta:

Coronakomissionens slutomdöme:

• Inriktningen på råd och rekommendationer som människor förväntades att frivilligt följa var i grunden riktig. Den innebar att medborgarna behöll mer av sin personliga frihet än i många andra länder.

• Denna inriktning borde dock inte ha hindrat Sverige från att i februari/mars 2020 ha valt mer kraftfulla och ingripande åtgärder. När en plan saknades för att skydda de äldre och andra riskgrupper borde tidigare och fler insatser ha gjorts för att försöka bromsa den allmänna smittspridningen. Sådana inledande åtgärder hade också skapat mer tid för överblick och analys.

• Råd och rekommendationer borde ha kommunicerats som tydliga förhållningsregler.

• Regeringen borde omgående ha tagit ledningen i krisen. I en demokrati kan medborgarna utkräva ansvar av regeringen, inte av en myndighet. Hindren för ett tydligt nationellt ledarskap från regeringens sida – i viss mån självständiga myndigheter, regioner och kommuner med självstyrelse och Regeringskansliets normala beredningsrutiner – borde ha kunnat bemästras. Regeringen borde även ha tagit på sig ett tydligare ledarskap när det gäller den samlade kommunikationen till allmänheten.

• Regeringen har varit alltför ensidigt beroende av Folkhälsomyndighetens bedömningar. Ansvaret för myndighetens bedömningar vilar ytterst på en enda person, myndighetens chef. Det är inte en tillräckligt bra ordning för beslut under en allvarlig samhällskris.