Veckans stjärnbarnvakt - Karine från Uppsala

Denna vecka är Karine från Uppsala veckans stjärna. Hon har arbetat hos Nannynu! sedan februari 2017. Idag jobbar Karoline åt en familj i centrala Uppsala. "She really seems to have his best interests at heart and this extends to all areas of play, meals and just being together. She has built a relationship with him that is firmly 'theirs' and it feels extremely comforting knowing (not feeling) that she would do literally everything in her power to keep him safe.", berättar familjen. Vi på Nannynu! tycker att Karine gör ett exemplariskt jobb och vill därför lyfta fram henne som veckans stjärnbarnvakt.

Karine är 24 år och bor i Uppsala. Vid sidan av hennes barnvaktsjobb studerar hon medie- och kommunikationsvetenskap på Uppsala Universitet. När hon inte studerar så jobbar hon på kafé, skriver för en studenttidskrift, går på yoga och springer. I övrigt tycker hon om att läsa, fika med kompisar och kolla på kriminalserier. Läs intervjun med Karine nedan.

Varför tycker du att det är kul att passa barn och jobba som barnvakt?

För den mänskliga delen: man lär känna intressanta människor som kanske har helt andra sätt att leva på vardagen. Och för att man får vara kreativ med barn och följa dem i deras värld. Som barnvakt får man lära sig mycket från dem andra och det är en stor chans!

Varför tycker du att det är kul att jobba på Nannynu!?

NannyNu litar mycket på oss och man får verkligen bra arbetsvillkor. Genom de olika kurserna man går igenom i början får man en känsla av trygghet, legitimitet och att vad man gör spelar en roll - både för NannyNu och för familjen. Dessutom är min koordinator mycket snäll.

Vad tycker barnen du passar om att göra?

Han tycker om att spela hockey, bygga lastbilar eller fort med soffkuddar, dansa limbo, göra akrobatik, skjuta (på mig) med sitt vapen, räkna allt möjligt och rita Pokemon.

Ditt bästa tips till andra barnvakter?

Jag skulle rekommendera att planera och tänka varje pass i förväg, men att sedan låta vad som händer hända. I förväg kan man till exempel tänka på vad ni kan göra, om det finns speciella saker du vill berätta för barnet, om du vill ta med vissa leksaker, hur vädret ska se ut, om det är specifika saker du vill prata om med föräldrarna, osv. Man kan också tänka att varje pass är nytt och att det aldrig kommer att ske igen; vad är det som är speciellt denna gång? Hur kan du göra det speciellt, samtidigt som det blir tryggt och känt för barnet? Sedan skulle jag rekommendera att säga "ja" (om det inte är farligt/förbjudet självklart) till barnets ideer för spel. Säger hen att golvet är havet? Ja minsann det är havet! Har spelreglerna plötsligt blivit annorlunda (och mycket svårare för dig)? Ja absolut!

Nedan berättar veckans stjärnbarnvakt Karine om hur en vanlig arbetsdag kan se ut:

Innan jag hämtar barnet försöker jag tänka på passet; det innebär bl.a. att inte glömma att ta med nycklarna (lärdom tagits) och ev. leksaker. När jag hämtar barnet är det vanligtvis fruktstund på förskolan (så att han brukar bli glad att slippa äta frukt). Vi säger hejdå till hans kompisar och går hem eller åker buss, det beror på vad han vill. Ibland går vi en bit med hans kompisar. På väg hem pratar vi ofta om vad som sker omkring oss. Ibland vill han vara för sig själv och då lämnar jag honom ifred. När vi är hemma äter han ofta ett mellanmål, på vintrarna tvättar jag snabbt hans ytterkläder och sedan spelar vi, antingen inomhus eller utomhus. Vid sextiden lagar jag middag till honom och sedan spelar vi vidare, tills pappan kommer hem. Ofta längtar barnet efter sitt pappa. I så fall händer det att vi "förbereder" något åt pappan (en föreställning, en bild). När pappan är hem brukar jag berätta vad vi gjort och om något speciellt hände. Vi småpratar ofta också. Till sist skriver jag mina tider på lappen och vi bekräftar nästa gång vi ska ses. När jag går brukar vi säga antingen "Au revoir" eller "Ciao"!