Nationalmuseum förvärvar fotografier av Henry B. Goodwin

Nationalmuseum har förvärvat sex fotografier utförda av Henry B. Goodwin. De avporträtterade är betydande kulturpersonligheter från 1910- och 1920-talet – skådespelare, dansörer och lindansare. Fotografierna visar tydligt hur Goodwin speglade tidens anda i sina personskildringar.

Henry B. Goodwin (1878–1931) föddes som Heinrich Bürgel i München. Han var son till en landskapsmålare, men det var inte konstnärsbanan som lockade först. Istället studerade den unge Heinrich språk. År 1904 kom han till Sverige, där han inledningsvis var verksam som lektor i tyska vid Uppsala universitet respektive som lexikograf vid ett förlag i Stockholm. Efter en tid här i landet bytte Heinrich Bürgel namn till det engelskklingande Henry B. Goodwin.

Fotografi var ursprungligen en hobby för Goodwin. Vid sidan av universitetet studerade han för fotografen Nicola Perscheid i Leipzig samt besökte fotoutställningar och intresserade sig för ny teknik på området. Under Uppsala-åren utfördes bland annat porträtt av familjen och kollegor vid universitetet. Genombrottet kom när Goodwin 1914 ställde ut på Baltiska utställningen i Malmö och snart öppnade han sin första ateljé i Stockholm. En bidragande orsak till yrkesbytet var uppmuntran från hustrun Ida. Makarna hade ett nära samarbete där Ida bidrog med texter till flera böcker samt med att skapa kontakter – inte minst viktigt för Goodwins framgång.

Bland de förvärvade fotografierna av Goodwin finns porträtt av skådespelare och dansare. Steget från att agera på scenen till att posera i fotoateljén är inte så långt. Två av de stora stjärnorna i Sverige kring 1920 var skådespelaren Anders de Wahl och dansösen Jenny Hasselquist. Goodwin framställde dem såväl i deras roller som privat. Fotografens dramatiska ådra passade även väl för att skildra den ryske dansaren och koreografen Michail Michailovitj Fokin i samband med hans framträdande i Stockholm.

Ett porträtt av särskild betydelse var lindansaren Bird Millman, fotograferad i New York 1921. Goodwin hade inviterats dit av tidskriftmagnaten Condé Nast. Detta ledde dock inte till något längre engagemang vid vare sig Vogue eller Vanity Fair. Vistelsen i USA gav istället Goodwin nya idéer såväl vad gällde form som innehåll. Millmans arbetsredskap parasollet, ett dekorativt objekt helt i 1920-talets anda, återanvändes senare i andra kompositioner.

Av helt annan karaktär är porträtten av Lill-Tollie Zellman och Jeanne de Tramcourt. Dessa foto präglas av en rofylld stillhet. Kvinnorna riktar sig inte till oss som åskådare, utan inåt, genom att betrakta sig själv i en spegel respektive vända bort blicken. Här fångas essensen av det eleganta tjugotalet i såväl komposition som dräkt.

– Fotografierna är representativa exempel på Goodwins bildmässiga och konstnärliga verk. I hans porträtt kombinerades en högst medveten formkomposition med försök att lyfta fram modellens karaktär. Ljusa hud- och dräktpartier skapar kontraster mot den dunkla bakgrunden och genom uppmjukade linjer och en dämpad skärpa närmar han sig måleri och teckningar, säger Eva-Lena Karlsson, intendent med inriktning på porträttkonst på Nationalmuseum.

Nationalmuseum har inga statliga medel att förvärva design, konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Förvärvet har möjliggjorts genom generösa bidrag från Wirosfonden och Fritz Ottergrens stiftelse.

Inventarienummer:
NMGrh 5236-NMGrh 5241

För mer information
Eva-Lena Karlsson, intendent porträttkonst, eva-lena.karlsson@nationalmuseum.se, 08-5195 4430
Hanna Tottmar, pressansvarig, press@nationalmuseum.se, 08-5195 4400