Bokcirkeln fyller 40 år: ”Det är vansinnigt roligt”

Sedan 1981, i snart 40 år, har Eva Önnesjö varit en del av sin litteraturcirkel. Några medlemmar har fallit bort under årens lopp och andra har tillkommit, men fem personer från originalcirkeln är fortfarande aktiva. Här delar Eva med sig av tips och erfarenheter av att bedriva en hållbar studiecirkel.

– Det är så vansinnigt roligt, spännande och intressant att diskutera litteratur tillsammans med andra! Man kan ta sin utgångspunkt i det litterära verket och sedan koppla det till den egna verkligheten eller andra litterära frågor. Vi vidgar perspektiven tillsammans, säger Eva.

Jubileum med quiz och samtal

Eva Önnesjö är idag pensionerad men har en gedigen erfarenhet av att arbeta med folkbildning. Hon har bl a jobbat på NBV med internationella frågor och språkresor. Hon var även länge lärare och sedan rektor på Tollare folkhögskola och är engagerad i nykterhetsrörelsen. För henne var det alltså inte främmande att starta en studiecirkel.

– Vi var flera kollegor på Tollare folkhögskola som läste mycket och var intresserade av litteratur. Därför beslutade vi oss för att starta cirkeln 1981 och är nu inne på vårt fyrtionde arbetsår. Året började konstigt med att vi inte kunde träffas på grund av pandemin, men vi löste det genom att träffas digitalt under våren, säger Eva.

Till sist kunde gruppen nyligen ses och fira sitt jubileum med god mat, quiz och planering framåt. Hälften av gruppen – fem personer – har alltså varit med ända sedan starten. Men vad är det som gör att man orkar hålla i så länge?

– Vi tog upp det under vårt jubileum och många talade om gemenskapen, alltså att ha en grupp människor som man träffar kontinuerligt. Det skapar sammanhållning. En av deltagarna sa till och med att cirkeln har lärt henne att läsa och uppskatta litteratur, och idag är hon den av oss som läser mest.

Hittills 325 böcker

En söndag i månaden samlas studiecirkeln hemma hos någon av deltagarna – efter ett rullande schema som de planerat i förväg. Några åker ända från Norrtälje till Nacka för att få vara med. De brukar börja med att fika och prata av sig, och därefter har de mer strukturerade diskussioner kring litteraturen.

Valet av genrer och författare varierar. Värden har alltid förberett fakta om författaren de läst för att alla ska få en introduktion till författarskapet.

– Från början fokuserade vi mest på kvinnliga författare, eftersom den frågan var väldigt aktuell i början av 1980-talet. Nu när jag summerade visade det sig att vi har läst 325 böcker under de här åren, varav 30 var skrivna av manliga författare.

Förutom vanliga cirkelträffar har gruppen också hittat på annat. Det har kunnat handla om författarbesök, en träff där alla får berätta om sin sommarläsning eller utflykter med någon koppling till det de läst.

– Ibland har vi också tagit oss an ett författarskap, som exempelvis Selma Lagerlöf. Då har vi i gruppen läst olika böcker av henne och sedan redogjort för varandra om läsningen, för att få en bild av hela författarskapet.

Evas tips till dig som är med i en bokcirkel

Har den här texten gjort dig sugen på att starta en bokcirkel, eller någon annan studiecirkel? Eller är du redan med i ett sådant sammanhang och vill ha tips som gör det lättare att fortsätta länge till? Vad kul! Här är några av Evas tips:

Var ett lagom antal personer. För att få till en så fin dynamik som möjligt är det viktigt att varken vara för många eller för få. Eva menar att tio personer nästan är max om alla ska komma till tals. Är man tio personer blir det heller inte så skört om några är sjuka eller får andra förhinder.
Planera och strukturera. Det är viktigt att ha en tydlig struktur på mötet med någon som leder samtalet. Man förbereder frågor att diskutera och är noga med att alla ska få tala.
– Det kan man göra genom att fördela ordet, utan att bli för hård förstås. En del är mer pratsamma än andra i en grupp, så man får lyfta fram dem som är lite tystare och låta dem komma till tals, säger Eva.
Anpassa läsningen till deltagarnas liv. Under tiden då många i gruppen var småbarnsföräldrar, valde de ibland att läsa dikter istället för skönlitteratur. Det tog mindre tid i anspråk men det fanns fortfarande mycket att diskutera.