97-åriga Göta om att leda studiecirkel: ”Jag kan helt enkelt inte sluta”

Snart fyller Göta Wikström i Umeå 98 år, och tanken har slagit henne – det kanske är dags att sluta som cirkelledare för Nostalgikaféet i Umeå. Samtidigt ger det henne så mycket glädje att hon inte kan låta bli att fortsätta.

– Jag kan helt enkelt inte sluta. Det är så stimulerande och roligt att få ha kontakt med så mycket trevliga människor och se deras glädje, säger Göta.

Hon berättar att deltagarna, varav många är ensamma äldre kvinnor, blir piggare och gladare av gemenskapen. De ha ett stort behov av stimulans och social gemenskap och det får de på Nostalgikaféet.
– Vi har huvudsakligen kvinnliga gäster men även många manliga. Vissa är stamgäster medan andra kommer då och då.

Det var när Göta gick i pension från sitt jobb som skolkurator i början av 1990-talet, som hon satte igång sin nuvarande studiecirkel, Nostalgikaféet. Verksamheten fyller alltså hela 30 i år och lockar fortfarande 70-100 deltagare varje gång. Föreningslivet har dock varit en del av Götas tillvaro betydligt längre än så.
– Jag har varit aktiv i IOGT-NTO sedan jag var 15 år och ordförande i en förening i många år. Sång och musik har legat mig varmt om hjärtat hela livet och jag har sjungit i alla tänkbara sammanhang, i glädje och i sorg, säger hon.

Gemenskap för den äldre generationen

Med sin bakgrund i föreningslivet var steget kanske alltså inte så stort för Göta Wikström att själv starta en studiecirkel när hon i och med pensionen fick lite tid över. Men att verksamheten skulle väcka så stort intresse hade hon nog inte kunnat förutspå.
– Jag kände att jag ville göra något för den äldre generationen och så visste jag att det fanns en lokal i Ordenshuset i Umeå, Café Björksta. Där höll huvudsakligen ungdomar till men de Hade stängt på måndagar, så då fick vi tillgång till lokalen.

Göta engagerade musiker och medarbetare som ideellt kunde tänka sig att ta hand om servering under sammankomsterna. De såg till att kaféet gick i gammal stil med bordsservering och servitriser klädda i svartvitt. Verksamheten kom igång med en kombination av sång och kaféverksamhet. När Ordenshuset brann upp 2006 fick de flytta till Frälsningsarméns lokaler i samma kvarter.
– Jag var lite skeptisk när vi blev tvungna att byta plats och tänkte mig att det kanske skulle komma 40-50 personer men det ramlade in hundra personer och där har vi hållit till sedan dess. Vi träffas varannan vecka med uppehåll över jul och sommar.

Allsång med orkester och kafépianist

När deltagarna har slagit sig ner vid de små runda kaféborden börjar varje tillfälle med en signaturmelodi och Göta läser ett kåseri. Därefter följer allsång, och varje gång är en musikgrupp eller orkester på plats.
– Vi har också en kafépianist som spelar på en flygel innan vi sätter igång. När halva tiden har gått tar vi paus med bordsservering av bröd och kaffe, innan vi fortsätter med allsång och musik. Vi håller på i ungefär en och en halv timme varje gång, berättar Göta vidare.

När pandemin kom fick studiecirkeln göra uppehåll men under hösten har de kunnat ses igen. Några veckor innan jul hade de sin sista träff för i år med fokus på julsånger.

Förutom jul har studiecirkeln haft teman som Evert Taube-visor och Jules Sylvain-melodier.
– När vi hade Evert Taube som tema berättade jag lite om honom och därefter sjöng vi hans visor tillsammans. Vi har inte ett tema varje gång men ganska ofta. Jag håller mig till en repertoar från 1940- och -50-talen.