I efterskalvet av uppmärksamhet

"Det svåraste i hennes jobb är att fundera ut hur hon ska ta livet av folk". Så inleds reportaget om mig som manusförfattare till mordgåtor. "Nina Cernold, 48, är Sveriges enda manusförfattare för mordfester." Jo, man tackar!

Det är fantastiskt egentligen - en från början alldeles vansinnig och galen idé har utvecklats till en affärsverksamhet som nu får (stor) uppmärksamhet i Expressen! Jag är verkligen stolt och glad! Utan att ljuga så har jag ju faktiskt tagit en idé till Sverige och utvecklat den. Så där som man säger att man "borde" göra - man "borde" komma på något... Det har jag gjort! Jag har tagit idén om att "sälja manus till mordgåtor och andra manusbaserade festaktiviteter genom e-butik" till Sverige (från USA).

Börjar se mig själv som någon form av "Mordgåteexpert" och kommer nu att utveckla min expertis genom att, om det vill sig väl, åka till London för att studera hur man jobbar med denna briljanta affärsidé där. Vad blir nästa steg månntro? Vad har jag för mål?

Kanske är jag det där levande beviset på att "allt är möjligt" eller som Gunde säger "Ingenting är omöjligt!" Eller är jag utvald? Var det JAG som skulle göra det här? Min uppgift liksom? Nej,,, jag tror inte på det. Det ligger alldeles för mycket jobb bakom för att man ska vara "utvald". Det är en kamp! Jag jobbar i mitt anletes svett - dagar, kvällar, helger. Ger mig aldrig, kämpar, skriver, sökmotoroptimerar, sköter kundkontakter, budgeterar, betalar moms och skatt, marknadsför, bloggar, skapar nätverk, facebookar, twittrar, pratar, håller föreläsningar - allt detta för att NÅ UT med en helt ny affärsidé, vars produkt de flesta inte känner till! Ibland undrar jag varför. Söker jag bekräftelse? Nej. Gör jag det för pengarna? Nej - inte som primärt mål. Gör jag det för att bevisa något? Nej, det tror jag inte. Gör jag det för att jag gillar att skriva? Nja... här närmar vi oss något. Gör jag det för att det är kul? Ja, men inte alltid eller rättare sagt - inte alla delar av företagande är roligt. Gör jag det för andras skull? Tja... på sätt och vis - inget slår nöjda kunder! Men var i ligger passionen då? Enkelt svar - min passion är min drivkraft! Jag är en strävare, en sökare som har svårt att "fånga dagen". Strävar alltid framåt till nästa mål och nästa och nästa. Det tar aldrig slut... eller? Men jag har inte för avsikt att sluta - så länge min drivkraft driver mig framåt mot nya mål tänker jag fortsätta skriva, sökmotoroptimera, sköta kundkontakter, budgetera, betala moms och skatt, marknadsföra, blogga, skapa nätverk, facebooka, twittra, prata, hålla föreläsningar... Glöm inte att "fånga dagen" säger många till mig! Ja men - det är ju precis det jag gör! Eller kanske jag inte vet hur man gör när man "fångar dagen"! Kan någon lära mig? Är det typiskt för en entreprenör - att inte veta hur man fångar dagen menar jag? Eller betyder "fånga dagen" att sträva framåt?