Allt att vinna, mycket att förlora

En arbetsgivare som inte engagerar sig i sina anställda och inte inser att det finns ett liv utanför arbetet, riskerar att tappa kompetens och trovärdighet och i allra värsta fall så går ryktet om att inte vara en attraktiv arbetsplats att arbeta på. Däremot så vinner en arbetsgivare som stöttar sina medarbetare som även stödjer, hjälper eller vårdar en närstående mycket genom en lojal arbetskraft, kompetens som stannar kvar och ett stärkt varumärke. Detta har Ing-Marie Anderssons chef tagit fasta på och han fanns som ett starkt stöd när Ing-Marie plötsligt blev anhörig.

En dag i november 2012 ringer Ing-Marie Anderssons telefon medan hon är på jobbet. Det är hennes syster som säger att deras pappa har fått en hjärtinfarkt. Ing-Maries pappa bor i Söderköping, ca 50 mil ifrån Malmö där hon bor.

Ing-Maries pappa har alltid varit pigg och aldrig så sjuk så att han har legat på sjukhus, därför kom hans hjärtinfarkt som en chock för alla anhöriga och så även för Ing-Marie.

- Jag arbetar som familjebehandlare på Socialförvaltningen lite utanför Trelleborg och jag kommer ihåg att jag skulle ha ett utredningsmöte med en familj en halvtimme efter att jag fick samtalet. Min första tanke var hur jag skulle göra med det mötet nu. Min kollega var iväg så jag var själv på arbetsplatsen, därför ringde jag till min chef och började storgråta, berättar Ing-Marie.

Kände stödet från chefen från början

Mikael Wejsfelt är enhetschef på Råd och stöd vid Trelleborgs socialförvaltning och också Ing-Maries chef. Han skred direkt till handling och lugnade Ing-Marie att han skulle ta hand om utredningsmötet och åkte direkt ut till hennes arbetsplats. Det första han gjorde när han kom fram var att krama om Ing-Marie och det andra han gjorde var att ställa in mötet å Ing-Maries vägnar.

Just denna dag så var Ing-Maries man på tjänsteresa i Stockholm och skulle inte komma hem förrän senare på kvällen. Hennes barn gick i skolan och ett utvecklingssamtal var inplanerat. Familjen hade även beställt en soffa som var på väg till hennes hem i Malmö. Dessa detaljer blev för mycket för Ing-Marie att reda ut när hon mitt upp i allt detta inte visste om hennes pappa skulle överleva eller inte.

- Mikael hjälpte mig även här, han skjutsade hem mig till Malmö och stannade tills allt rett ut sig. Jag pratade med barnen och fick tag i en granne som kunde både ta hand om barnen och ta emot soffan tills min man kom hem. Min chef frågade mig även viktiga frågor som "Har du laddat mobilen?", "Har du tankat bilen?", "Har du pengar?", "Vad ska du packa?". Det var så skönt att någon annan klev in och tog besluten när jag blev handlingsförlamad, minns Ing-Marie.

Min pappa var viktigast

Ing-Marie var i Söderköping mellan torsdag till söndag och redan på måndag var hon på jobbet igen. Hon var dock orolig då hennes pappa hade flyttats till Linköpings sjukhus och hon hade svårt att koncentrera sig fullt ut på jobbet. Men det kändes aldrig som ett bekymmer då hon hade stöttning av sin chef och sin kollega som sa att hon får jobba så mycket som hon orkar.

Efter en till två veckor var det dags för hennes pappa att göra en bypassoperation. Ing-Marie tog ledigt en fredag för att få vara med under operationen och det var aldrig några problem med ledighet under denna tid för hennes chef, hennes pappa var viktigast. Bypassoperationen gick bra och Ing-Marie började så smått återgå till normala rutiner igen.

- Under den mest kaotiska tiden så var Mikael alltid där och stöttade och ringde med jämna mellanrum för att höra hur jag mådde. Min chef är alltid på språng men när jag ville prata satt han alltid kvar tills jag hade pratat färdigt. Allt stöd och hjälp som jag har känt från min chef gjorde att jag aldrig behövde känna mig som en belastning, säger Ing-Marie

Trygg och närvarande chef

Ing-Marie känner att hon har en mycket närvarande chef och ett exempel på det är att Mikael kom till henne någon månad efter att allting hade lagt sig och undrade så att allt hade löst sig då han inte hade frågat henne på ett tag. Han ville inte ta upp ämnet om Ing-Marie inte kände att hon hade behov av det.

Att som chef kunna vara så trygg att man inte behöver kolla i reglementet utan försöker att handla i stunden och våga ta det på allvar tror Ing-Marie är det viktigaste av allt.

- Min situation ställde till det för min chef just den dagen då det var som mest kaotiskt, men Mikael såg vad han skulle vinna på i längden istället för vad han förlorade i stunden. Jag tog sammanlagt 3-4 dagar ledigt och kunde återgå till arbetet utan att behöva sjukskriva mig en längre tid. Jag kände inget motstånd att gå tillbaka till mitt arbete utan snarare ett starkare stöd, säger Ing-Marie.

Nätverket breddar kunskapen

Att som arbetsplats gå med i nätverket Arbetsgivare för anhöriga betyder att frågan kommer upp på agendan och att det blir lika för alla, tror Ing-Marie. I en större organisation är det än viktigare att stödet till medarbetarna inte blir personstyrt till vilken chef man har utan att samtliga får samma kunskaper och stöd kring anhörigfrågan. Det blir mycket svårare för en medarbetare att återgå till arbetet om förtroendet för arbetsgivaren brister. Det måste bli accepterat att ens personal går igenom olika livsfaser, att det finns ett liv utanför arbetet också.