Blogginlägg -

Historien om Gin & Tonic

Fever-Tree Tonic är döpt efter det Sydamerikanska Cinchonaträdet, eller kinaträdet som det ibland benämns på svenska. Barken användes som botemedel mot malaria under 1600-talet när dess egenskap att lindra feber upptäcktes, och således fick trädet smeknamnet ”fever tree”. Kinin är idag på Världshälsoorganisationens lista över essentiella mediciner.

Signature serve för vår Mountain Dry Gin är en GT med Fever-Tree Mediterranean, rosmarin och grapefrukt och eftersom att vi idag, den 20/4, firar den första svenska nationella Gin & Tonic-dagen har vi djupdykt i historien bakom en av världens mest populära drinkar.


Ur cinchonaträdets bark utvanns kinin, en oersättlig ingrediens i tonic, som i 1800-talets Indien blandades med vatten för att användas som ett botemedel mot malaria. När Storbritannien koloniserade Indien 1857 drabbades engelsmännen av både malaria på plats och skörbjugg under båtfärden dit. I England hade de fortsatt dricka mycket gin sedan ”the Gin Craze” under 1700-talet så det fanns redan med på skeppen. Den tidens tonicvatten var mycket bittert så för att lindra smaken blandade de tonic med gin och lime i ett försök att bota både malaria och skörbjugg, och detta ses ofta som starten för gin och tonic.

1860 exporterade Sydamerika över 900 000kg fröplantor från träden och de hade monopol på marknaden. Det i samband med överskörd utrotade nästan cinchonaträdet och kinin sågs nästan som lika värdefullt som guld.

Peru förbjöd sedan exporten av kinin och Storbritannien och Nederländerna vände sig till smuggling för att tillfredsställa efterfrågan. Den som hade störst kontroll över nyckelresurser kom ofta ut som vinnare i kampen för att kolonisera, så kinin hade en central roll i tillväxten av den europeiska imperialismen.

Efter andra världskriget togs artificiella substitut fram, och de bolag som producerade tonicvatten använde dessa istället för den autentiska ingrediensen som tidigare definierat det. I dagsläget krävs mindre än 1/10 gram av kinin per liter för att det ska klassas som tonic.

Nu är gin och tonic en klassisk drink som de senaste 5-10 åren fått mycket uppmärksamhet. De spanska copa-glasen (kupor) öppnade upp för mer experimentella GT’s med olika tillbehör och lager av komplexitet. I takt med att vi blir mer medvetna om vad vi dricker söker vi oss också till genomtänkta produkter och drinkar av hög kvalitet. För ett par sekel sedan såg man mer till de eventuella hälsofördelarna istället för att måna om smak och hantverk men idag är det, tack och lov, tvärtom.

En av våra botanicals i Mountain Dry Gin är timutpeppar som har en arom av grapefrukt varför vi valt att använda det i vår GT, tillsammans med rosmarin som återfinns både i Mountain Dry Gin och Fever-Tree Mediterranean. En enkel gin och tonic som ändå är väldig långt ifrån hur den dracks på 1800-talet.

Relaterade länkar

Ämnen

  • Alkoholhaltiga drycker

Kategorier

  • drinkhistoria
  • recept

Regioner

  • Norrbotten

Kontakter

Dennis Bejedal

Presskontakt VD & Master Distiller

Relaterat innehåll