Åsa Älvebrand bloggar från Jamaica - Ett möte som berörde

Ibland möter man människor som rör vid ens själ och får hjärtat att brista. Jag mötte honom ikväll. En sliten man med mörk röst och sorgsna ögon. Hans namn var Bruce.

Vi satt på "Rainbow Arch", ett litet skjul på stranden i Negril, Jamaica. Där finns den bästa "Jerk Chicken" på ön sägs det. Vi beställde och han vände sig mot oss för att tala om att deras "pumpkinsoup" var det bästa vi kunde ta. Han var från Minnesota men bodde mestadels i Arizona för det var där han hörde hemma nu. Han var där med sitt barnbarn Christine och hennes man. Just denna kväll hade han skickat iväg dem för att äta lobster på en romantisk restaurang eftersom de tre år tidigare hade gift sig barfota på stranden i Negril. Den gången hade Bruce och hans fru Berth varit med och firat det unga, lyckliga paret. Nu ville han att Christine och hennes man skulle fira ensamma och han hade betalat för hela kalaset. Jag skrattade och sa att han var en god man och det var då han delade med sig.

"My wife is gone now, she's got cancer. God, I miss her so much! We used to drink coffe together for 35 years and I miss that so much."

Hans tårfyllda blick mötte min och tiden stod stilla en stund när vi möttes i sorgen.
En stund senare tackade han för sig och drog sig tillbaka för att dricka ett glas vin på sin veranda. Jag kunde inte sluta gråta. Hans ord berörde mig så oerhört starkt.
När jag hör vågorna dåna in så tänker jag att den stunden kommer aldrig igen. Jag tänker dricka mitt kaffe med min älskade varje morgon och diskutera vardagligheter. Jag tänker tala om för honom hur mycket jag älskar honom varje dag för en dag kanske jag sitter där ensam på min veranda med ett glas vin och sorgsen själ.

This toast is for you Bruce and your wife Berth, may she rest in peace <3

Skål och Godnatt från Jamaica!