Prosecco till lunch - Åsa förbereder sig i Montepulciano

Jag sitter på en vingård i ljuvliga Toscana och dricker prosecco till lunch. Det får man göra här!

Christian har tagit en promenad in till Montepulciano som är den närmaste staden. Jag följde inte med för jag älskar att sitta på vår terass och njuta av solen i tystnaden.

Vi är helt ensamma här och bor i en lägenhet, en ombyggd ladugård, en bit ifrån familjen.
Igår var jag med in till stan. Vi satt i flera timmar på den mysiga restaurangen och åt. Antipasto, caprese och pasta i mängder sköljdes ner med inhemskt vin. Ägaren var så lycklig över vår matlust att han bjöd på limoncello till efterrätt. Samtidigt passade vi på att handla ost, salami, tomater med mera för att fylla vårt kylskåp de dagar vi har kvar på denna underbara plats.

Jag har blivit kompis med nötskrikan. Han sitter på den stora stengrillen och lyssnar när jag läser mina dikter högt inför måndagens läsning i Poesibazaren på Stadsbiblioteket. Orden studsar emot oss från andra sidan dalen. Det är mäktigt!

Snart ska jag plocka fram lite bröd och delikatesser. Kanske tar jag ett glas rött till. Det får man göra här! Efter det tar jag siesta i väntan på att Christian ska komma hem.

Ikväll lagar familjen en genuin, toscansk trerätters middag till oss två i den tomma restaurangen och vi får välja vin från vinkällaren. Kanske blir det Nobile, från vingården intill, eller Brunello som vi provsmakade igår. Kanske tar vi husets eget? Det får man göra här!
Som jag sa, vi är ensamma och njuter i tystnaden!

Saluti da Italia :)

Åsa Älvebrand