Läsning av skönlitteratur är ett sätt att bli en mer moralisk människa. Den tanken hos författaren och filosofen Iris Murdoch är utgångspunkten för Anna-Lova Olssons avhandling vid Örebro universitet om bildningens moraliska dimensioner.
Äventyrare, vetenskapsmän, konstnärer och andra resenärer har i alla tider förbryllat och fascinerat människor med sina reseberättelser. I boken Berättare på resa samlar Örebroforskaren Carina Lidström svenska reseberättelser från 1667-1829. Först ut är äventyraren Nils Matson Kiöping, som berättar att han tror sig ha hittat den förbjudna frukten Adam och Eva åt – bananen.
Det konservativa partiet i Storbritannien var 1975 ett kvinnofientligt och överklassdominerat parti, men valde en kvinna från lägre medelklassen uppvuxen på landsbygden till ledare. En kvinna som 1979 valdes till premiärminister och blev älskad, hatad och omstridd som få. Gunnela Björk, docent i historia vid Örebro universitet, har skrivit den första biografin på svenska om Margaret Thatcher.
Örebroforskaren Roger Edholm visar hur Philip Roth i sina böcker inte suddar ut gränsen mellan fakta och fiktion, utan tvärtom är beroende av att läsaren kan se skillnaderna och förstå texten utifrån givna regler och förväntningar för fiktion och icke-fiktion.
Romanen kan undvika filosofins abstrakta tänkande och dess krav att hitta sanna svar och istället resonera runt moraliska dilemman på ett verklighetsnära sätt. – Iris Murdochs moralfilosofiska intentioner kommer till sin rätt i romanens form eftersom romanerna inte är regelstyrda utan kan spegla livets ofullständighet, säger Anna Victoria Hallberg vid Örebro universitet.
Litteraturvetaren Ulrika Göransson vid Örebro universitet kritiserar i en ny doktorsavhandling fokuseringen på händelseförlopp i romananalyser. Hon använder Göran Tunströms romaner för att visa betydelsen av att se på ett verk i sin helhet. – Man förminskar Göran Tunströms författarskap när man säger att han berättar historier. Det är inte information. Det är konst.
Kvinnliga författares verk kallas ofta kvinnolitteratur, även om de behandlar frågor som berör alla människor – både män och kvinnor. Ett exempel är författaren Åsa Nelvin, som var verksam på 1970-talet. Hennes böcker och dikter uppfattades just som självbiografisk kvinnolitteratur, men litteraturvetaren Marie Öhman vid Örebro universitet gör en helt annan tolkning av Åsa Nelvins texter.