Avfallstrappan visar vägen

Tidningen Ny Teknik skriver om möjligheterna att utvinna metaller från soptippar. ”Gamla tippar en bortglömd skattkista”.Det är naturligtvis spännande. Metaller värda mellan 50 och 75 miljarder kronor tros ligga begravda i gamla soptippar. Det handlar om bland annat aluminium, koppar och titan som ligger där till ingen nytta.

Praktiska försök har gjorts med lovande resultat. Ny Teknik berättar om en utgrävning förra året på den estländska ön Ösel. Plast kunde återvinnas och bli nya produkter medan mindre trä- och plastbitar blev bränsle av bra kvalitet. Där fanns också mycket metaller även om det visade sig att metaller och jord var svårt att separera.

Det fina i kråksången är att om dessa metaller och andra nyttigheter tas tillvara, behöver mindre mark brytas, grävas och sprängas för att ta upp nya råvaror. Vilket kräver mindre energi och orsakar mindre utsläpp.

En solskenshistoria alltså. Att lyfta nyttigheter ur gamla soptippar känns bra i magen.

Så varför får vi inte samma känsla i magen för avfallsförbränning?

Själva processen är inte svår att förstå. Sopor från företag och hushåll rensas från glas, plast, metaller, tidningar, pappersförpackningar, matrester och farligt avfall. Återstoden, restavfallet, eldas i kraftvärmeverk där energin blir till el och fjärrvärme. Rök och vatten renas. Lätt flygaska deponeras medan tung bottenaska rensas från metallskrot och blir konstruktionsmaterial.

Det finns fortfarande metaller bundet i askorna men jämfört med gamla tiders soptippar är det små mängder. Avfallsförbränning gör alltså att mera metaller återvinns. Förbränningen sker i en kontrollerad och övervakad miljö, till skillnad från den svårkontrollerade miljö som en soptipp innebär. Och naturligtvis är det effektivare att bränna bränslet direkt, utan att först gräva ner det och sen ta upp det igen. Avfallsförbränning skapar inga soptippar.

Så varför får avfallsförbränning kritik? Jag tror det handlar om en naturlig utveckling. Vi har rört oss uppåt i avfallstrappan. Förr visste vi inte bättre än deponi och soptippar. När vi nu ser tillbaks i trappan ser vi möjligheten att göra något bättre. Blickar vi framåt vet vi att energiåtervinning är bra - men att materialåtervinning är bättre.

Det är precis som det ska vara. Vi ska uppåt i avfallstrappan, från deponi och soptippar till energiåtervinning, vidare till ökad materialåtervinning och återanvändning. Slutmålet är en cirkulär ekonomi utan sopor.

Och vem vet, då har kanske tekniken att utvinna metaller och sällsynta jordartsmetaller förfinats så mycket att Ny Teknik skriver ”Gamla askor en het skattkista”…

Göran Skoglund/Öresundskraft