Ny rapport belyser Sveriges ansvar för klimatskador i Latinamerika och Karibien

Sverige, som ett av världens rikaste länder, har ett stort ansvar för de klimatrelaterade skador som drabbar Latinamerika och Karibien. Regionen står för endast 5 procent av de globala utsläppen men drabbas särskilt hårt av klimatkrisen. En ny rapport från Oxfam Sverige visar det enorma behovet av kompensation för förluster och skador till följd av klimatkrisens konsekvenser.

Klimatkrisen är inte längre en avlägsen hotbild – den är här, och den drabbar människor hårt. I Latinamerika och Karibien, en region som står för bara 5 procent av de globala utsläppen, känner människor redan av konsekvenserna på ett förfärande sätt. Torka, stormar och översvämningar är inte bara väderfenomen, utan tragedier som slår ut liv, familjer och samhällen. Och Sverige, ett av världens rikaste länder, har en tung del av ansvaret för detta.

I den nya rapporten Fair Finance For Loss and Damage – The Case of Latin America and the Carribean, and Sweden’s responsibility belyser Oxfam Sverige hur Sveriges historiska och nuvarande utsläpp har bidragit till dessa klimatskador. Mellan 1990 och 2019 har konsumtionsbaserade utsläpp från världens rikaste 10 procent redan orsakat ekonomiska förluster på 45 000 miljarder svenska kronor i Latinamerika och Karibien.

– Det är ofattbara summor. Enorma summor som speglar enorma förluster för människor, samhällen och hela ekosystem. Sveriges del av ansvaret är oacceptabelt stor. När 70 procent av Sveriges befolkning tillhör världens rikaste 10 procent, kan vi inte längre stå vid sidan och ignorera att vår livsstil i Sverige har en brutal, mänsklig kostnad i form av klimatförändringar, säger Mira Alestig, rapportförfattare och sakkunnig inom mänskliga rättigheter och klimatojämlikhet på Oxfam Sverige.

Trots detta har Sverige hittills lovat att bidra med bara 200 miljoner kronor till den internationella fonden för förluster och skador, som är tänkt att kompensera de länder som drabbas av klimatkrisens mest förödande effekter. Det motsvarar mindre än en halv procent av vad Sverige borde bidra med årligen – en liten gest i relation till de enorma förlusterna som människor på andra sidan världen genomlider varje dag.

– En av fem människor lever redan idag i fattigdom i Latinamerika och Karibien och hör till de som är mest sårbara och drabbas hårdast av klimatförändringarna. För dem innebär varje orkan, varje torka, varje översvämning inte bara fysiska skador och ekonomiska förluster, utan en dödlig förlust av liv och framtid. För varje ny katastrof blir återhämtningen svårare, och möjligheten att bygga upp något hållbart för framtida generationer känns mer avlägsen. Misslyckandet att leverera finansiering för förlust och skada i stor skala kommer att göra att de länder och samhällen som är minst ansvariga för klimatkrisen fortsätter att betala notan, säger Mira Alestig.

Ny analys från Stockholm Environment Institute visar att det finns konkreta och rättvisa sätt för höginkomstländer att generera ny och additionell finansiering för att bidra till finansiell kompensation till länder som drabbas av klimatkrisen. Det finns flera innovativa finansieringsinstrument som regeringar från höginkomstländer kan implementera som utgår från principen om att förorenaren betalar – att de som släpper ut mest ska betala för kostnaderna som uppstår.

Oxfam Sverige har beräknat att Sverige, genom sådana innovativa finansieringsinstrument, kan frigöra resurser som motsvarar runt 5 till 6 gånger mer än den rättvisa, årliga andel Sverige borde betala.

Oxfam Sverige rekommenderar Sveriges regering att:

- Införa en ny förmögenhetsskatt på svenska multimiljonärer och miljardärer

- Införa en tillfällig skatt på företags extraordinära vinster

- Inför en progressiv flygskatt, där de som reser ofta, som till stor del är de rikaste, får betala mer

Oxfams rapport presenteras idag vid seminariet Climate Finance: What is a fair contribution, and how can the funds reach the most vulnerable communities i Stockholm. Där medverkar tre av Oxfams partnerorganisationer i Latinamerika och Karibien som berättar om hur deras lokalsamhällen drabbas när klimatkrisen drar fram, och om de finansieringsbehov som finns. Deltar på länk gör även Zoha Shawoo, forskare vid Stockholm Environment Institute, som presenterar en analys av innovativa finansieringsinstrument som regeringar från höginkomstländer kan implementera för att generera ny och additionell finansiering utifrån principen om att förorenaren betalar; att de som släpper ut mest ska betala för kostnaderna som uppstår.

Om rapporten:

• Forskningen som ligger till grund för rapporten kvantifierar det ansvaret som världens rikaste bär för utvalda klimatskador på grund av uppvärmningen globalt. Genom att kombinera fysiska klimatmodeller och empiriska modeller som beräknar effekten av utsläppen, bedömer vi först uppvärmningsgraden som kan hänföras till utsläpp från de rika och bedömer sedan skadorna som uppvärmningen orsakar. Vi undersöker (1) överdödlighet på grund av värme (2) skördeförluster och (3) ekonomiska förluster. Forskningen har genomförts av forskare från Concordia University, Universitat de Barcelona, Dartmouth College och Columbia University, i samarbete med Oxfam.
  

• De uppskattningar som presenteras är konservativa och beräknade utifrån 2 graders uppvärmning. Analysen tar enbart hänsyn till historiska utsläpp under en begränsad tidsperiod (mellan 1990 och 2019) och beaktar enbart konsekvenserna av själva temperaturökningen. Konsekvenser orsakade av andra klimatrelaterade effekter som översvämningar, orkaner och civila oroligheter sker utöver skadorna som uppskattas här. Lika viktigt är det faktum att skadorna och förlusterna som analysen fokuserar på inte på något sätt är en fullständig representation av de många förluster och skador som människor upplever, som ofta inte ens är kvantifierbara. Man kan till exempel nämna immateriella skador såsom förlust av kulturarv och traditioner.

• Uträkningen av Sveriges rättvisa andel baseras på 3 faktorer: Ländernas förmåga att betala, ländernas ansvar för utsläppen och ländernas utvecklingsbehov. Det går att läsa mer om metoden i rapporten Sveriges ansvar i klimatkrisen.