Oxfam: Utebliven klimatfinansiering hotar förhandlingar och underminerar klimatåtgärder

Rika länder sviker löftet om att tillsammans avsätta 100 miljarder dollar årligen till länder med utbredd fattigdom, för att hjälpa dem att anpassa sig till och hantera klimatförändringarnas konsekvenser. Felaktiga redovisningssystem ger inte den sanna bilden av klimatfinansieringen, visar en ny Oxfamrapport.

Samtidigt som de globala växthusutsläppen fortsätter att öka och klimatförändringarna orsakar allt större förödelse för de människor och platser som är minst ansvariga för klimatkrisen, har de rika förorenande länderna för tredje året i rad svikit sitt löfte om att mobilisera 100 miljarder dollar per år i klimatfinansiering för låg- och medelinkomstländer. Oxfams nya rapport visar att länderna inte bara misslyckats med att nå målet, dessutom är det faktiska stödet mycket mindre än vad de inrapporterade siffrorna antyder, och leder till skulder som måste betalas tillbaka.

Oxfams Climate Finance Shadow Report 2023 visar att det riktiga värdet av ländernas klimatfinansiering 2020 uppgår till max 24,5 miljarder dollar – inte 83,3 miljarder dollar som givarländerna själva rapporterat in. Den inrapporterade siffran inkluderar projekt där effekten på klimatet är överskattad, samt rena lån från rika länder till länder. Under 2019-2020 utgjorde lån hela 90 procent av all klimatfinansiering från multilaterala utvecklingsbanker som exempelvis Världsbanken.

– Oxfams rapport visar att givarländerna återanvänder upp till en tredjedel av biståndsbudgeten som klimatfinansiering snarare än att lägga fram nya och ytterligare pengar, medan mer än hälften av all klimatfinansiering som går till världens fattigaste länder nu ges i form av lån. Det är ett svek som får konsekvenser för människor som redan befinner sig i väldigt utsatta situationer, och som bidrar till att undergräva avgörande klimatförhandlingar. Och i längden är vi alla förlorare, säger Hanna Nelson, policychef Oxfam Sverige.

Oxfam uppskattar att det verkliga värdet av medel som tilldelats av rika länder 2020 för att stödja klimatåtgärder i låg- och medelinkomstländer var mellan 21-24,5 miljarder dollar, varav endast 9,5-11,5 miljarder dollar riktades specifikt till klimatanpassning — avgörande finansiering för projekt och processer för att hjälpa klimatutsatta länder att klara av de allt värre konsekvenserna av klimatkrisen.

Indien, Pakistan och Central- och Sydamerika har under de senaste tre åren sett rekordhöga värmeböljor, i Pakistan senare följt av översvämningar som drabbade över 33 miljoner människor, medan Östafrika är fast i sin värsta torka på över 40 år, och 28 miljoner människor riskerar svält.

– 11,5 miljarder dollar är inte närheten av att räcka för att hjälpa människorna i de här länderna att överleva fler och större översvämningar, orkaner, eldsvådor, torka och andra fruktansvärda väderkatastrofer som kommer med klimatförändringarna. Varje dollar som uteblir är en dollar som de allra fattigaste länderna inte får ta del av, och varje dollar som ges som ett lån ökar de här ländernas skulder, och försämrar deras förutsättningar att klara nästa kris. Det leder till förlust av liv och försörjningsmöjligheter, och försvårar möjligheten till en jämlik klimatomställning, säger Hanna Nelson.

Oxfam ser också med stor oro på att finansieringen för förlust och skada till följd av klimatförändringarna (loss and damage), det vill säga klimatpåverkan som inte går att anpassa sig till eller förebygga, fortfarande inte har någon plats i den internationella klimatfinansieringen. Finansieringsbehoven för förluster och skador är brådskande, uppskattningsvis kan låg- och medelinkomstländer möta kostnader på upp till 580 miljarder dollar årligen från nu och fram till 2030.

Just nu pågår också överläggningar under FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) för att sätta ett nytt globalt mål om att mobilisera klimatfinansiering från 2025 och framåt.

– Det är en chans att återuppbygga förtroendet mellan rika och låg- och medelinkomstländer. Men om tidigare misstag med otydliga riktlinjer och för lågt satta mål upprepas riskerar detta initiativ att ha misslyckats från början, säger Hanna Nelson.