Dags för final – drömmar, girighet och sviken vänskap i sista humordeckaren om Nina Storm

Död man på rymmen börjar med en spektakulär begravning en iskall januaridag i Transtrands kyrka. Kollegan Bengt dog oväntat strax före jul och nu har Nina Storm och några kolleger tagit sig till Dalarna för att delta i ceremonin tillsammans med Diana Wikman, som också kallas Draken av de anställda på Myndigheten för kulturstöd.

När gästerna beger sig ut på kyrkogården för att sänka kistan i graven är det trettio grader kallt och de håller på att förfrysa både fingrar och tår innan det äntligen är dags för minnesstunden i församlingshemmet.

Under natten sker ett historiskt väderomslag. Från trettio minus till nio plusgrader och kraftigt regn. Nästa morgon återvänder Nina och hennes kolleger för att titta till graven innan de åker hem. Där möts de av en makaber syn. Det var inte bara gästerna som frös under gårdagen. Även vaktmästaren som skulle fylla graven med jord tyckte att det var för kallt och lämnade den därför öppen. Nu är graven istället till brädden fylld med smältvatten och har förvandlats till en sjö. Och längst upp guppar Bengts valnötsbruna kista, likt en eka på öppet hav. De stelfrusna blommorna ligger fortfarande kvar på locket.

Det visar sig snart att det inte bara är Bengts begravning som är märklig. De vänner som ska ärva honom beter sig allt mer besynnerligt och Nina börjar gräva i kollegans död för att ta reda på vad som egentligen har hänt.

Död man på rymmen är den fjärde och sista delen om Nina Storm och hennes ärkefiende Diana Wikman. Det har blivit dags att knyta ihop säcken. Precis som i de tidigare böckerna utspelar sig handlingen växelvis i Stockholm och i Mjöbäck där Nina har sin prästgård som hon får ärva i första delen.

Men här finns även scener från Franska Rivieran. I den här boken utforskar jag nämligen hur långt människor är beredda att gå för att förverkliga drömmen om den stora förmögenheten, pengar som skulle göra det möjligt att leva ett liv i lyx och överflöd under Medelhavets sol. Det här är en spänningsroman om drömmar men också om girighet och sviken vänskap.

Den pågående konflikten mellan Nina och Draken som varit ett bärande tema i hela serien når till sist en slutpunkt, efter den dramatiska upplösningen då Draken bestämmer sig för att lämna landet.

När jag skapade serien om Nina Storm bestämde jag mig för att jag ville skriva mordfria deckare som trots detta skulle vara mycket spännande och dessutom roliga. Jag ville helt enkelt undersöka om man behöver ett mord för att skapa spänning. Det entydiga svaret efter fyra mordfria deckare är ett rungande nej. Det går absolut att skriva spänning utan mord!

Vi lever som bekant i mörka och osäkra tider. Just därför är roliga och underhållande böcker viktigare än någonsin. Vi behöver tillfällen att fly den bistra verkligheten, stunder då vi får skratta och fängslas av en fiktiv värld som bitvis kan vara smått bisarr men som ändå är betydligt snällare än vår egen dystra samtid.

Det är alltid lite vemodigt att avsluta en serie. Jag har haft väldigt roligt när jag skrivit de här böckerna och jag kommer att sakna Nina, Draken, Robert, Irene och alla de andra som satt sin prägel på mina berättelser. Men till slut måste man sätta den sista punkten. Fast man vet aldrig, kanske dyker de upp framöver i en annan bok. Den som lever får se!