Blogg: Ett år med en Volvo V60 Hybrid

I februari 2013 hämtade jag ut min Volvo V60 Hybrid. Den har serienummer 100 och kan med fog sägas representera den första generationen av hybridbilar från Volvo.

Bilen är fulladdad med säkerhetsfunktioner som trötthetsvarnarnare, autobroms, ”lane assist”, ”hill assist”, adaptiv farthållare, automatisk avbländning m.m. så det tog lite tid att lära sig alla säkerhetsfunktioner. Men när det väl var gjort vill man inte vara utan dessa. En liten föraning av kommande ”självkörande” bilar får man allt då man t.ex. vid körning i bilkö kan låta bilen själv följa den framförvarande bilen.

Men så till det unika med bilen, hybriddriften. Inledningsvis uppstod genast ett problem som skulle dyka upp i nya former även fortsättningsvis, var laddar man? Jag bor i en bostadsrättslägenhet och disponerade vid inköpstillfället en garageplats i en angränsande bostadsrättsförening. Då jag redan innan jag fått bilen skrev till föreningen och frågade hur jag skulle betala för strömmen som jag avsåg ta från ett vägguttag som fanns precis vid min garageplats fick jag ett oväntat svar. Man meddelade att det ”var inte möjligt att ta ut så mycket som 6A från uttaget (jag hade uppgett att detta var lägsta laddström) då elsystemet i garaget var hårt belastat”. Då jag påpekade att en dammsugare drar 10A blev resultatet att man sa upp min garageplats! Men problemen skulle fortsätta. Jag hyrde en ny garageplats med motorvärmaruttag. Här var det första problemet att uttaget, liksom de flesta motorvärmaruttag har en timer som begränsar tiden till 1 tim. Nu var det lyckligtvis ett mekaniskt ur som det inte var så svårt att ”frysa” så att bilen kunde ladda. Allt gick bra till det blev maj månad då laddningen slutade fungera. Skälet var att man helt sonika stänger av strömmen från maj till och med oktober! Att ändra på detta var det inte tal om! Så det blev att söka vidare och så småningom fick jag en garageplats där jag dels fick ladda, dels fick möjlighet att sätta upp en ”hemladdare” (laddbox). Om det var besvärligt att få till laddning hemma så var det inget mot problemen att hitta publika laddstationer! Det finns ytterst få och det är mycket sällan som jag laddat på en publik laddstation. Det lysande undantaget är Arlanda som har många fria parkeringsplatser med laddmöjlighet. Här är problemet i dag att det finns alldeles för många bilar som vill använda platserna, men heder åt Arlanda!

Men hur har det gått med själva bilen? Jo tack, den är utomordentligt trevlig att köra. Den lever faktiskt upp till Volvos devis ”Tre bilar i en”. Inom Stockholm kör jag i stort sett uteslutande på el och bilen är mycket lättkörd. Eldriften räcker väl till för att följa med trafikrytmen och bilen går otroligt tyst. Upp till 50 km räckvidd är nog att ta i. Jo jag har faktiskt lyckats köra 50 km på ren eldrift men det är exceptionella undantag. I stadstrafik är däremot 40 km mycket realistiskt och på landsväg handlar det om drygt 30 km. Vid landsverkskörning fungerar hybriddriften utmärkt med i stort sett helt omärklig övergång mellan el och dieseldrift. Men roligast är givetvis ”power-läget” då bilen accelererar som ett skott, speciellt omkörningsaccelerationen är mycket imponerande. Bilen accelererar t.ex. klart snabbare än Volvos motsvarande 6-cylindriska modell och t.o.m. snabbare än den V8-modell man har för S80 samt den nyligen lanserade ”Polestarmoddellen”.

Så till lite statistik. Jag har inte statistik från de första månaderna då datainsamlings-systemet inte kom igång förrän april.  Dessa data avser april 2013 till och med maj 2014, dvs 13 månader. Så här ser det ut:

1.	246 resdagar av totalt 395 dagar	62% av dagarna
2.	186 resdagar i huvudsak på el	76% av resdagarna
3.	425 mil på el av totalt 2022 mil	21% av total körsträcka
4.	Total körsträcka el uppskattad 1324 / 2,2 = 602 mil	30% av total körsträcka
5.	Total elförbrukning brutto netto 1324	2,2 kWh/mil
6.	Totalt regenererat 385 kWh	0,2 kWh per 10 km
7.	Bränsleförbrukning snitt	0,41 l / mil (63%)
8.	Bränsleförbrukning normalbil (verklig)	0,65 l / mil
9.	Bränsleförbrukning hybrid (ej eldrift)	0,58 l/mil (90% )
10.	14 långresor (> 200 km enkelresa)totalt 1262 mil	62 % av all körning

Så här ser mina körningar ut i diagramform:

I praktiken sker nästan alla dagskörningar på 50 – 60 km på ren el. Det innebär en delladdning under dagen för de längsta turerna. Men man ser även att om räckvidden vore dubbelt så lång så ökar det inte ”eldagarna” nämnvärt. Även en ren elbil med en räckvidd på 150 km skulle inte tillföra så många ”eldagar”, speciellt inte om den inte kan laddas under dagen.

Så vilka slutsatser ska man dra? Ja en är att mitt körmönster inte är idealiskt för en hybrid eller så är det precis det! Vad jag menar är att jag har förhållandevis många mil som avser långa körningar och då ger eldriften bara en begränsad besparing av bränsle.

Men å andra sidan så fungerar det som avsett att jag har ”tre bilar i en”. Jag har en elbil som jag använder 76% av mina resdagar och kan ståta med att Stockholmstrafiken körs i stort sett uteslutande på el. Jag har en bekväm och mycket accelerationssnabb bil för långkörningar och det finns absolut ingen räckviddsångest. Tanken på 45 liter räcker ca: 90 mil!

Hur är det då med bränsleförbrukningen?  Först och främst talar jag om verkliga siffror och inte de ”drömsiffror” som redovisas i testförbrukningar. Faktum är att även med tomt batteri så är förbrukningen i medeltal 10% lägre än för en konventionell bil. Det beror på att man tar till vara bromsenergin och den återvinningen motsvarar ca 0,2 kWh / 10 km och det räcker att köra 1 km. I stadstrafik är återvinningen betydligt större ( ca: 0,6 kWh / 10 km). Som kuriosa ger en enda inbromsning från 120 till 0 möjlighet att regenerera ca 0, 3 kWh vilket räcker att köra ca: 2 km på el i låg fart. Just den effekten märks tydlig om man t.ex. kommer till ett vägarbete på en motorväg.

Ren eldrift representerar ca: 20% av körsträckan och den totala körstäckan på el är ca: 30%. Som ni redan läst var det struligt med laddning till att börja med och om det dessutom fanns rimlig tillgång på publika laddstationer så skulle nog dessa siffror öka med 10 – 15%. Den genomsnittliga bränsleförbrukningen bör då sjunka ned mot 0,3 l/mil. Här kan jag tillägga att man med utbyggd laddinfrastruktur gärna skulle se en kraftigare inbyggd laddare än den 3,7 kW som finns installerad.

Så sammantaget är jag mycket nöjd med bilen och vill bara avsluta med en liten jämförelse. Bilen är dyr, inte tal om det. Men om man jämför en fullt utrustad hybrid i ”R-design” för 550.000 (efter supermiljöbilspremien) med en motsvarande modell i ”Polestar”-utförande som kostar 660.000 kr så blir valet mycket enkelt! Polestarvarianten har en sexcylindrig bensinmotor, fyrhjulsdrift och accelererar 0-100 km/tim på 4,9 s och 80 – 120 går på 4,7s. Det innebär att hybriden är något långsammare till 100 men faktiskt har bättre omkörningsacceleration! Och bränsleförbrukningen för Polestarvarianten är deklarerad till 1,02 l/mil vilket i verklig drift nog lär innebära ca: 1,2 l/mil. Kan man få ett bättre kvitto på att hybridtekniken redan i dag är ett överlägset sätt att bygga en prestandabil! Man får en bil med samma utrustning som är billigare, tystare har en tredjedel av bränsleförbrukningen och helt jämförbara prestanda! Framtiden ligger utan tvekan i eldrift och givetvis är ren eldrift den ”slutliga lösningen”. Men i dagsläget känns en plug-in-hybrid alldeles rätt med mitt körmönster. Och är man ute efter bil med goda prestanda så känns en plug-in-hybrid som ett mycket bättre alternativ än en konventionell bil!

Bo Normark, Styrelseledamot, Power Circle

För mer information, data och grafer, ladda ner den fullständiga texten här.