Krönikor av Emil Jensen ska sänka trösklar för kultur i vården

Kulturen har va­rit viktig för människan i alla tider. I konst och musik kan vi mötas människor emellan och möta oss själva. I vård och omsorg kan kultur vara ett verktyg för att väcka minnen, känslor och möjliggöra livskvalitet.

För att sänka trösklarna till kulturupplevelser i vården har Betaniastiftelsen gett Emil Jensen i uppdrag att göra betraktelser över kulturens betydelse för människan.

– Kultur är inte grädden på moset, det är själva moset. Och grädden. På samma gång, skriver Emil Jensen i en av krönikorna.

Betaniastiftelsen, idéburen ickevinstdrivande aktör som verkar för en god och jämlik vård och omsorg, arbetar aktivt för att tillgängliggöra kultur i vård och omsorg, att erbjuda verktyg för personal att använda sig av konstnärliga uttryck i sitt vardagliga arbete, samt att sänka trösklarna för att våga och vilja använda kulturupplevelser i vården.

– Vi har ett uppdrag att bidra till kunskap inom människovårdande verksamheter för ökad livskvalitet bland personer som behöver omvårdnad eller stöd. Det finns starkt stöd i forskningen kring sambandet mellan kultur och hälsa. Vi vet att kultur gör skillnad för välmåendet, men mycket finns att göra för att kulturen faktiskt ska bli tillgänglig i vardagen för målgrupperna, säger Ulrika Lind, utvecklingschef på Betaniastiftelsen.

För att väcka lust och glädje till kulturupplevelser i vård och omsorg tog Betaniastiftelsen kontakt med Emil Jensen, prisad och uppskattad artist och författare, för ett samarbete. Utifrån det har Emil gjort fem betraktelser på temat kultur och hälsa: om att sänka trösklar till kultur, om kultur som grundläggande behov och rättighet, om hur man kan tillgodogöra sig kultur utan att förstå allt, om musikens förmåga att väcka minnen och om hur vi delar intryck med varandra.

– Betaniastiftelsen bad mig skriva fem krönikor om vad kultur är och varför kultur är så värdefull inom vård och omsorg, för friska och sjuka och för alla oss däremellan. Jag tror att de flesta är någonstans mellan friska och sjuka. Ju mer man tänker på det desto mer inser man att mycket handlar om att må bra medan man mår dåligt, det är där konst och kultur är så värdefullt och viktigt, säger Emil Jensen.

Krönikorna är en del av ett handledningsmaterial för vård och omsorgspersonal om kulturens betydelse för välmåendet och den existentiella hälsan, vad forskningen säger om kultur i vården och hur man arrangerar digitala kulturupplevelser.

Emil Jensen har en förmåga att sätta ord på det lilla och det stora. I krönikorna rymms flera aspekter av hur kulturen påverkar oss som människor. Han beskriver vad det är att tillgodogöra sig kultur, om kulturens möjligheter att läka en frisk och få oss att leva lite mer och hur kulturen delas oavsett hur den upplevs.

– Jag hoppas att de här texterna kan hjälpa människor i vård och omsorg att känna vilka otroliga möjligheter som finns i kultur, hur livsnödvändigt det är med musik, poesi och berättelser, oavsett hur friska eller sjuka vi är, säger Emil Jensen.

Först var det närminnet som försvann hos henne, sen långtidsminnet och till slut försvann även språket. Min farmor spelade piano, det var hon som fick mig att börja spela, och det som aldrig försvann var hennes musiköra. Spelades någon bekant låt på hemmet, så kunde hon melodin direkt. Och, ännu märkligare, även texten.

Hon kunde inte säga en fullständig mening med riktiga ord, men hon kunde utan vidare sjunga med i en hel Evert Taube-låt. Inte med tom blick som att något automatiskt gick i gång i henne, utan med full närvaro.

Detta var innan jag hade läst någon forskning kring detta fenomen, så jag tyckte att det var ett stort mirakel. När jag nu läst forskning i ämnet och förstått att det inte är ovanligt, tycker jag att det är ett ännu större mirakel!

Utdrag från krönikan Pianominnen – om musikens förmåga att väcka minnen