Små sällsynta kattdjur får inte tillräckligt skydd

Den Indiska subkontinenten är en så kallad ”hotspot” för vilda kattdjur. En ny studie från Uppsala universitet visar nu att bara mellan 6 och 11 procent av de områden där tre arter sällsynta kattdjur har sin naturliga hemvist är skyddade. Bristen på kunskap om arterna har varit ett hinder för förståelsen för deras behov av reservat. Forskningen presenteras i tidskriften Scientific Reports.

37 procent av världens kattarter finns på den Indiska subkontinenten. I den nya studien har forskarna studerat omständigheterna för katter som tillhör släktet Prionailurus. Till dessa hör bland annat den rostfläckiga katten som bara finns i denna region och verkar trivas bäst i lövskog. Fiskarkatten är en art som förknippas främst med våtmarker, mangroveträsk och kustområden medan leopardkatten främst har observerats i tropiska och subtropiska skogsområden.

– Denna studie är viktig eftersom den visar att många små, sällsynta och svårsedda kattdjur på den Indiska subkontinenten inte får samma uppmärksamhet som de mer spektakulära större kattdjuren. Skyddsbehovet är emellertid minst lika stort, så de skyddade områden måste öka i antal och storlek för att kunna täcka fler biotoper som rymmer dessa arter, säger Mats Björklund, professor emeritus i zooekologi vid Uppsala universitet.

Genom att använda geografiska koordinater från platser där de olika arterna setts genom åren och nyare information insamlad i viltkamera-studier kunde forskarna utveckla modeller över ekologiska nischer. Dessa kunde sedan användas för att identifiera zoner med miljöer som i hög grad passar var och en av arterna. Modellerna gjorde det även möjligt för forskarna att skapa sig en bättre förståelse för ekologiska faktorer som begränsar eller stärker en arts förekomst, så som klimat, landtäckning och markanvändning. Information som kommer att vara av största vikt för kommande bevarandeinsatser.

Forskarna kunde också se att de mest akuta hoten är olika för arterna som ingått i studien. Leopardkatten, till exempel, är främst hotad av ett varmare klimat eftersom delar av dess spridningsområde, som bergsområdena i Västra och Östra Ghat, har visat sig börja utveckla varmare temperaturer än den klarar av. Den rostfläckiga katten å andra sidan begränsas främst av människans brukning av marken, särskilt av intensivt bevattnat jordbruk. Det här är särskilt bekymmersamt eftersom andelen brukad mark beräknas öka i regionen. Fiskarkatten verkar vara den katt i släktet som fått allra minst andel av sitt habitat skyddat hittills.

Små, skygga och sällsynta arter har störst behov av skydd. Studiens resultat visar att trots att de studerade arterna är nära släkt med varandra så reagerar de olika på miljöförändringar. Det betyder att framtida skydd måste innefatta större ytor och fler tillgängliga habitat för att täcka huvudbiotoperna för dessa arter.

– En del av dessa arter, som fiskarkatten, är väldigt sällsynta och behöver troligtvis skydd för att överleva på längre sikt. Det faktum att bara en väldigt liten andel av den här artens mest lämpliga habitat är skyddat är en varningssignal om att nätverket av skyddade områden på den Indiska subkontinenten behöver ses över. Arter så som den rostfläckiga katten finns bara i den här regionen så fler skyddade områden är nödvändigt för att vi inte ska förlora den, säger André P. Silva, doktorand vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet och studiens försteförfattare.

Under arbetet med studien var André P. Silva gästande forskarstudent vid Sálim Ali Centre for Ornithology and Natural History samt vid National Centre for Biological Sciences i Indien.

För mer information kontakta:
Mats Björklund, tel: 070-459 90 60, e-post: Mats.Bjorklund@ebc.uu.se
Andre P. Silva (in English) tel: +35 196 368 1361, e-post: andre.silva@ebc.uu.se

Silva, A.P., Mukherjee, S., Ramakrishnan, U. et al. Closely related species show species-specific environmental responses and different spatial conservation needs: Prionailurus cats in the Indian subcontinent. Sci Rep 10, 18705 (2020). https://doi.org/10.1038/s41598-020-74684-8