Gamla plåttak – värdet av att vårda

Hur tar man hand om gamla plåttak så att de håller in i framtiden? Svaret är att det finns många olika sätt att göra det på. I en ny publikation från Hantverkslaboratoriet i Mariestad kan alla med ansvar för kulturhistoriskt värdefulla fastigheter med plåttak finna vägledning. 

Att ha tak som inte läcker är självklart. Men plåttaken i sig kan också vara värda att bevara av kulturhistoriska skäl. De är två önskemål som faktiskt går bra att förena.  

− Det går att använda hållbara material och metoder som är skonsamma mot plåttaken och samtidigt få ner kostnaderna för underhåll och reparationer, säger rapportens författare Arja Källbom, byggnadsantikvarie och doktorand hemmahörande vid Göteborgs universitet. 

Äldre tak har mycket att berätta om olika historiska epoker eller om en särskild plats eller regions historia. Plåttak har använts i Sverige sedan 1500-talet och har sett olika ut under olika tider. De äldsta plåttaken var mycket exklusiva och gjordes av smidd så kallad svartplåt i små rutor. I dag har plåten ett helt annat tillverkningssätt och valsas till stora sjok. Taken målades förr med färger som linolja, trätjära och stenkolstjära som lades på för hand, medan plåten numera är fabriksbehandlad med moderna färger. 

Hur tar man då hand om taken för att de ska bevaras för framtiden? Arja Källboms Rostskyddsbehandling av takplåt på kulturhistoriskt värdefulla byggnader är ett stöd för att välja rätt metod för vård och underhåll. Här behandlas plåttakens historia, kulturhistoriska avvägningar, skador och deras orsaker samt förslag på åtgärder.

− Genom att bli bättre beställare och börja tillämpa det vi redan vet, kan kvaliteten höjas och ekonomiska förutsättningar för förvaltning förbättras. Det är viktiga hållbarhetsaspekter, säger Arja Källbom.

Forskningsprojektet har finansierats av Riksantikvarieämbetet och Svenska kyrkan.

Kontakt: 

Hantverkslaboratoriet,Craftlab@conservation.gu.se

Ladda hem rapporten här