Svenska elitidrottare blir utan pension

Många elitidrottare lever på inkomster under existensminimum och saknar det skyddsnät som arbetstagare har, som exempelvis pensionssystem och socialförsäkring. Förutsättningarna måste förbättras.

–  En elitidrottssatsning i dag är ett stort risktagande. För de som är beredda att ta chansen väntar ekonomiskt tuffa år där de i många fall är beroende av familj och vänner. Det innebär dessutom en otrygg framtid. Stödet till svensk elitidrott behöver förstärkas genom ökade medel och att förutsättningarna för svenska elitidrottare förbättras, säger Anna Iwarsson, tillförordnad ordförande Riksidrottsförbundet.

Just nu ser regeringen över hur skydd kan förbättras för de grupper som idag hamnar utanför trygghetssystem såsom socialförsäkring och pension.

– Förslagen i sig är bra. Men problemet är att man missat de elitidrottare som inte har anställning utan lever på exempelvis stipendier. På samma sätt som kulturarbetare som lyfts i utredningen står också många elitidrottare utanför trygghetssystemet. Det får stora konsekvenser för enskilda elitidrottare och för Sveriges möjligheter att nå internationella framgångar. Att vara mitt i en elitkarriär och representera Sverige är oerhört prövande och att då samtidigt stå utanför möjligheter till pension och andra trygghetssystem är oacceptabelt. Förslaget behöver inkludera denna grupp av elitidrottare, säger Anna Iwarsson. 

Jonna Malmgren, som har två EM-guld i bagaget som brottare, satsar just nu för fullt mot OS i Paris i sommar. Hon lever på 9 000 kronor i månaden som är stipendium från Sveriges Olympiska Kommitté. Utan stöd från familj och sambo hade hon aldrig haft möjlighet att satsa på brottningen.

 – Vi som är elitidrottare representerar vårt land och jobbar med detta. Det är klart att det hade varit rimligt om vi fick samma rättigheter och möjligheter som andra arbetstagare, säger Jonna Malmgren. (Intervju med Jonna Malmgren nedan)

Riksidrottsförbundet, Sveriges Olympiska Kommitté och Sveriges Paralympiska Kommitté har tillsammans inom ramen för arbetet i projektet Elitidrott 2030 även tidigare belyst behovet av ökat stöd och ökad trygghet för elitidrottare. I dagarna skickar Riksidrottsförbundet in idrottsrörelsens synpunkter på förslagen till förändringar i trygghetssystemet.

Riksidrottsförbundets remissvar (länk)

Forskningsrapporten Vägar till världstoppen (länk)

Rapport om svenska olympiers socioekonomi (länk)

För mer information kontakta 

Anna Iwarsson
Tillförordnad ordförande Riksidrottsförbundet
076-344 50 60

INTERVJU med JONNA MALMGREN  

Jonna Malmgren har två EM-guld i brottning och satsar för fullt mot OS i Paris i sommar. Trots det saknar hon ett skyddsnät som en vanlig arbetstagare har, som exempelvis pensionsavsättningar, föräldraförsäkring eller rätt till sjukersättning. – Vi som är elitidrottare representerar vårt land och jobbar med detta. Det är klart att det hade varit rimligt om vi fick samma rättigheter och möjligheter, säger Jonna Malmgren. 

För närvarande är Jonna Malmgren i Paris för ett 15 dagar långt träningsläger.  

– Det blir fyra till sex pass brottning i veckan och fem kompletterande träningspass med styrke- eller konditionsträning. Jag lägger ner hela mitt liv på brottning och är även ideell ledare i Helsingborg. Tränar jag inte själv så tränar jag andra. Det blir en hel del tid på brottningsmattan.  

Utan stöd från familj och sambo hade Jonna aldrig haft möjlighet att satsa på brottningen.  

 – Att de har stöttat mig har varit helt avgörande. Innan hade jag 6000 kronor i SOK-stöd och det räckte precis till hyran, nu har jag 9000 kronor. Sedan är brottning en liten sport, där möjligheten att få sponsorer är svårare.  Utan mina föräldrar hade jag inte kunnat leva det här livet. 

Jonna Malmgren önskar att hon hade kunnat lägga undan lite pengar plus sätta av lite i en pensionsförsäkring.   

– Någonstans har jag valt detta. Jag visste förutsättningarna. Då hade jag kunnat välja att strunta i min satsning, men det är det här jag vill göra. På grund av det har jag fått offra saker. Men jag lever min dröm och jag hade aldrig hållit på med brottning om pengar hade varit min drivkraft, säger Jonna och fortsätter: 

– Samtidigt tycker jag att det är tråkigt. Jag vill ha säkerheten som alla andra har som har en lön. Jag kommer att hamna efter när det gäller den trygghet som en vanlig arbetstagare har. Det är inte bra.

Nu är det fullt fokus på OS i Paris, en dröm hon haft sedan hon var liten.

– Det kommer att bli väldigt tufft. Alla som kommer dit har gått igenom tuffa kval. Jag kommer att gå in med samma inställning som i alla turneringar. Jag tränar inte brottning för att förlora, jag vill vinna varje match. Det ska bli väldigt stort. Jag tänker på alla fina OS i brottning som Sverige har gjort. Det jag strävar efter är att vinna en OS-medalj.