Gå direkt till innehåll
Rumänska arkitekter – skapare av ett kulturarv: den neo-rumänska skolan

Pressmeddelande -

Rumänska arkitekter – skapare av ett kulturarv: den neo-rumänska skolan

28 maj - 17 juli, Rumänska kulturinstitutet

Vernissage 28 maj kl. 18.30 – 20.00
Föreläsning av Mihaela Lazăr

Utställningen "Rumänska arkitekter – skapare av ett kulturarv” togs fram i samband med 120-årsjubiléet för Rumänska arkitektsamfundet och Rumänska arkitekthögskolan, ur en önskan att lyfta fram det arkitektoniska kulturarvet som en grundpelare för den kulturella utvecklingen, och samtidigt understryka arkitekturens bidrag till känslan av gemenskap.

Ritningarna som ingår i utställningen i Stockholm visar några av de stilistiska framsteg som gjordes inom nationalarkitekturen, en rörelse som var nära kopplad till romantiken, men även till jugendrörelsens regionalistiska diskurs. Den neo-rumänska arkitekturen representerade, tillsammans med liknande utvecklingar inom musik, litteratur och bildkonst, en av de utkristalliserade stilistiska dimensioner som krävs av en modern nationalkultur. Idéerna som låg till grund för dessa prövande steg var del av en ideologisk struktur, en rörelse med liknande arkitektoniska och ideologiska aspirationer som växte fram över hela Europa under den senare halvan av artonhundratalet.

Den neo-rumänska arkitekturen försökte på detaljnivå ta tillvara på de strukturella och dekorativa elementen inom den vardagliga rumänska arkitekturen (trästolpar och räcken, verandor, krucifix), men även från medeltida Balkan (burspråk med träpaneler, glasverandor), liksom från medelhavsområdet (loggior, pergolor). Man återanvände också sådant som var typiskt inom den arkitektur som var inriktad på sakrala byggnader i de moldaviska och vallakiska områdena (taktyper, murade ytskikt, trädörrar, gördlar, ramar, medaljonger i keramik), liksom brankoveansk arkitektur (en blandning av enkelt murverk och dekorativa ramar, räcken, mosaik). Syntaxen som styr kompositionerna är i allmänhet akademisk för monumentala byggnader, av traditionellt bysantinskt slag för heliga byggnader, och väldigt fria, organiska och pittoreskt kreativa för byggnader av mindre omfattning och betydelse.

Den viktigaste företrädaren, tillika grundaren för denna rörelse, Ion Mincu, utvecklade en gren som med säkerhet representerar kulmen för den rumänska arkitekturen.Mincus karaktäristiska linjära stil (även kallad "Ion Mincu-stil") kopierades av ett antal mindre framstående arkitekter, bland dem Spiridon Cegăneanu och den italienske arkitekten Giulio Magni. Framstående företrädare för rörelsen, vilka var och en skapade sin egen stil, var Petre Antonescu, Nicolae Ghica-Budeşti, Cristofi Cerchez och inte minst Grigore Cerchez.

Efter första världskriget började den neo-rumänska arkitekturen förlora den modernistiska dimensionen och förstenades. Den blev gradvis en av de huvudsakliga krafterna inom den konservativa grupp som opponerade sig mot modernismens retorik och estetik.

Mihaela Lazăr har en examen från Arkitetur- och urbanismhögskolan, "Ion Mincu", i Bukarest. Hon har doktorerat i arkitektur med avhandlingen "Urbana övergångsområden som interaktion/offentlig-privat förhandling. Bukarest: passager, gångar, innergårdar", och undervisar vid institutionen för arkitektur. 2012 utsågs hon till vicekommissionär för Arkitekturbiennalen i Bukarest.

Kontaktperson: Teodora Caşcarade, projektledare på Rumänska kulturinstitutet –teodora.cascarade@rkis.se / 0046 8 20 76 06.

Ämnen

Taggar

Regioner