Är moduler och paviljonger hållbara?

Den alltmer eskalerande bostadsbristen samt det ackumulerade behovet av samhällsservice, som en följd av nybyggnationerna, har skapat en ökad acceptans för moduler med tillfälligt bygglov. Att ge tillfälliga bygglov har för många kommuner varit räddningen som löser de akuta behoven.

Förskolepaviljoner på parkmark har det senaste decenniet blivit en vanlig syn i storstäderna. Kommunpolitikerna kan därmed tillfälligt pusta ut när förskolegarantin uppfylls och oroliga småbarnsföräldrar lugnas. Kortsiktiga lösningar har blivit godtagbara genvägar eftersom mandatperioderna ofta är kortare än den detaljplaneprocess som skulle krävas för att upplåta permanenta byggrätter. Men många är de personer som kommer att berätta att de tillbringade en stor del av sin barndom i temporära paviljonger. En snabb lösning för kommunen, en betydande del av barndomen för andra. Hållbarhet och gestaltning får stå tillbaka.

Det blir nu allt vanligare att även bygga bostäder på tillfälliga bygglov. Det är bråttom att få leverans och moduler staplas på varandra för att lugna behovet. Människor får välbehövligt tak över huvudet, men plan- och bygglagen är tydlig med att bygglov får ges i max 15 år. Detta lär skapa ett yrvaket uppvaknande. Om de är byggda på tillfälligt bygglov; vem har ansvar för människorna efter att de 15 åren fortlöpt? Vad vet vi om morgondagens behov? Med storstädernas bostadsbrist och tillväxt är det lätt att anta att många av modulhusen kommer att stå kvar. Kanske är förhoppningen att kommuninvånare efter 15 år lättare ska acceptera det redan byggda bostadshuset eller skolpaviljongen i parken och att det från kommunerna finns en förväntan kring att lagstiftningen ändras så att bebyggelsen enkelt kan legaliseras och permanentats? Det är sällan som kommuner påbörjar en detaljplaneprocess på platsen där huset står för att säkra det långsiktiga behovet.

Även när detaljplan med byggrätt finns så lyser hållbarhetsfrågorna med sin frånvaro. Hur lång blir livstiden för de snabba husen? Vem får de snabba cashen och vem får stå för renoveringarna?

Vi har lärt oss att kostnadsbesparingen ska ske genom upprepning och att husen ska se likadana ut. Byggherrarna vann kampen mot de kommunala särkraven och gestaltningsfrågorna försvann. Att ställa krav kan ju försena. Arkitekternas kompetens och innovationsvilja nonchaleras.

Hållbarhetsfrågorna borde prioriteras eftersom livscykelkostnaden blir lägre om kvalitén inte schabblas bort. Vi har inte råd att negligera hållbarhetsfrågorna i modulbostadshysterin. Att så medvetet korta livstiden för hus är inte hållbart över tid. Det kommer nya barn, nya invånare och nya mandatperioder. Fokus måste ligga på att kunna bygga både snabba och hållbara hus. Gärna med en gestaltning som vi själva skulle vilja se från vårt köksfönster.

Regina Kevius, stadsbyggnads- och exploateringschef, Sundbybergs stad

Publicerad i Samhälsbyggaren nr 3 2016