Lisa bygger samhällen på vårt tak

Samtidigt som Skandia Fastigheters del av Västra Hamnen växer vidare, med bostäder, studentboende, mobilitetshus, förskola och mer, pågår en annan, mycket mindre samhällsbyggnad på ett av våra tak. Det är biodlaren Lisa Olgård, som till vardags jobbar i vår fastighet på Masttorget och numera tillbringar sin fritid ovanpå.

Hej Lisa, hur blev du intresserad av biodling?
Det var nu i vintras det plötsligt slog mig att det kunde vara kul med biodling. Jag har alltid drömt om att ha ett husdjur, men av olika anledningar har det inte fungerat. Men i det här formatet passar det jättebra och blir dessutom en hobby, något att pyssla med. Så jag gick en biodlingskurs i våras. Och när jag avslutat den fanns det ingen återvändo.

Hur hamnade du på vårt tak?
Efter kursen blev det lite problem. De andra del¬tagarna hade börjat i andra änden och hade förut¬sättningar för bisamhällen. En stor gård eller stor tomt. Jag bor i en liten etta i centrala Malmö. Så jag ringde runt till bland annat vinodlingar och till Malmö stad, men fick bom överallt. Så en dag slog det mig – min arbetsplats Systembolaget, intill Ica Maxi, har ju ett platt tak. Jag frågade Skandia Fastigheter och efter 30 sekunder hade jag ett positivt svar. Nu har jag bikupor ovanpå mitt jobb och kan gå upp och se till dem på lunchrasterna.

Hur många biodlingar har du?
Nu har jag tre. Min lärare är biodlare själv och han gör avläggare, där man styckar ett starkt bisam¬hälle i två. Så jag köpte tre avläggare, där två var starka nog. I det tredje behövde drottningen bytas ut. De första två har stått i två månader och de har nu två våningar. Ett bisamhälle som överlever vintern kan bli tre till fem våningar höga och innehåller vanligen runt 50 000 bin. Mina är inte så många eftersom det bara är första året.

Och blir det någon honung?
Jag har hittills inte tagit någon honung, men har skaffat en honungsslunga och eventuellt tar jag en eller två ramar snart. Det kommer kanske att räcka som present till nära och kära, men jag hoppas att det blir lite mer nästa år. Kanske kan jag sälja det på Ica Maxi? Det kunde bli ett fint mervärde till kvarteret!

Varför är bin så viktiga?
Vi behöver ju våra pollinerare, inte minst för att de frukter och grönsaker både vi och andra djur är beroende av ska kunna växa. Sätter man till exempel bikupor vid en äppelodling så ger det direkt effekt på skörden. Hotet mot bina består till stor del i att vi långsamt har förstört deras naturliga levnadsmiljö, som här i Skåne där det är hårt odlat och vete så långt ögat kan nå, och ofta med bekämpningsmedel och kemikalier som slår ut insekter. Då trivs de inte och bin har det idag tufft på landet. Som tur är trivs honungsbin minst lika bra i stan, och det har blivit inne att ha bihotell och odla växter som är nyttiga för bin.

Hur ofta behöver du arbeta med biodlingarna?
Ett av de största misstagen som nybörjare är att rota runt för mycket. Man ska titta till dem ungefär en gång i veckan under högsäsong. Jag brukar gå upp varannan dag och se till att de har vatten, som de behöver ganska mycket av. Sen lyfter jag på locket och kollar att det är mycket aktivitet, samt letar efter ramar där jag ser att det finns äggläggning och yngel som är på gång. Då vet man att drottningen är livskraftig.

Vad händer med bikuporna nu på hösten?
Nu går vi in den period som heter invintring. Det jag gör i slutet på denna vecka är att sätta på en låda till uppe på bisamhällena – en foderlåda där bina kan sörpla i sig honungsvatten. Det stärker bisamhället så att de klarar vintern. Därefter sätter de sig i ett vinterklot – en boll med drottningen i mitten. Där viftar de lite med vingarna och håller en temperatur på 20-25 grader. Annars gör man ingenting under vintern. Bikupor längre norrut kan till och med vara helt täckta med snö. Den mest kritiska perioden är framåt vårvintern, när de går ut och hämtar mat. Det ska bli spännande att komma tillbaka och lyfta på locket.