Poesi på väg - årets tema Vatten Fyra nya dikter i SL-trafiken

SLs mycket uppskattade satsning Poesi på väg går vidare i sin fjortonde omgång. Temat för årets dikter är Vatten. För urvalet svarar författaren Tom Hedlund tillsammans med SL. I början av september sätts de sista fyra dikterna, av årets totalt tolv dikter, upp i bussarna, tunnelbanetågen, tågen på Roslagsbanan och Saltsjöbanan, samt på Gamla stans tunnelbanestation: ”Livsringarna” Eila Kivikk’aho, 1921–2004, Finland. Ur Du tror du kuvar mig liv?, 1984. Tolkning av Solveig von Schoultz. ”Ett fartyg på havets vågor …” Hjalmar Procopé, 1868–1927, Finland. Ur Under stjärnorna, 1913. ”Att vara fisk” Pia Tafdrup, född 1952, Danmark. Ur Dagen ditt ljus, 1995. Tolkning av Marie Silkeberg och Magnus William-Olsson. ”Henrys sång” Carolina Thorell, född 1961, Sverige. Ur Blå trampoliner, 1991. På Mariatorgets tunnelbanestation finns 18 stortavlor med samtliga årets dikter inklusive tre informationstexter om projektet ”Poesi på väg” som startade 1993. Årets dikter finns även publicerade på SLs hemsida, www.sl.se/konst, kultur & nöje. Alla dikterna 1993-2006 finns samlade i antologin Poesi på väg, som säljs på SL Center, Spårvägsmuseet och i bokhandeln. Så här skriver Tom Hedlund om årets dikter: Vatten är årets tema för Poesi på väg – det livsnödvändiga vattnet, som också kan spela med i så många katastrofer. Mänsklig strävan och längtan i vattnets olika former antyds i Albert Theodor Gellerstedts ”Islossning” och Carolina Thorells ”Henrys sång”; i Eila Kivikk’ahos ”Livsringarna” och Meng Hao-Jans ”En natt på floden Chien-te” ger vattenspeglingen på olika sätt en glimt av det mänskliga levnadsloppet. Barnets värld, med vattnet i en central roll, som en bild av den vuxna människans tillvaro, möter man i Paol Keinegs ”Barnlek” och Czeslaw Miloszs ”Det som var stort”; i något som närmar sig barnets föreställningsvärld rör sig de vuxna i Pia Tafdrups ”Att vara fisk”. Över mer eller mindre symboliska vattenvidder förs vi av Hjalmar Procopé i ”Ett fartyg på havets vågor …”, Karl August Tavaststjerna i ”Långsamt som kvällskyn …” och – mera antydningsvis – Anna Greta Wide i ”Famn som bär mig idag …”. Vattnet kan spela märkliga roller, förvirrande som i Khayri Mansurs ”Yrsel” eller som en antydan om människans blick i Linda Hedendahls ”Jag tänker mig att jag talar med någon …”. Så blir vattnet bilden av det obegripliga – och av livet självt. För mer information kontakta Tom Hedlund, telefon 0176-264100