Småföretagare = fattigpensionär?

En stor del av företagarna i Sverige är äldre, en oroväckande stor andel. Bland samtliga personer som förvärvsarbetar är sju procent egna företagare. Bland de i åldrarna 65 till 74 år som jobbar, är däremot över 40 procent egna företagare. Hur kommer det sig att så många av företagarna är äldre?

En del av förklaringen är att vissa som tidigare varit anställda väljer att driva företag när de närmar sig eller passerar pensionsåldern, antingen för att ”ha något att göra” eller p.g.a. att pensionen inte räcker.

Låt säga att två vänner efter studierna väljer olika vägar i livet, en satsar på att driva eget företag medan den andra blir anställd. Den som är anställd går i pension efter 40 år i arbetslivet. Om de två vännernas arbete har följt det typiska mönstret på svensk arbetsmarknad så kommer vännen som är företagare då att i praktiken ha arbetat motsvarande tio år extra jämfört med sin vän. Nu är det dessutom så att företagare vanligtvis går i pension senare än anställda. Får då företagaren mer pension eller andra fördelar för att ha jobbat mer under sin livstid? Svaret är nej, snarare är det tvärtom. Vännen som är företagare i exemplet kan typiskt räkna med att få ut lägre pension än sin vän som är anställd. Företagare satsar nämligen ofta pengar i sina verksamheter och har för lite över för att göra avsättningar till pensionen. Förhoppningen är att kunna skapa ett värde i företaget som man kan leva på i äldre dagar.

Låga pensioner är en anledning till varför många som driver eget fortsätter att jobba långt upp i åldrarna. Statistiska Centralbyrån visar på att skillnaden är ytterst stor mellan företagares och anställdas benägenhet att arbeta vid en hög ålder. Vid 69 års ålder förvärvsarbetar fortfarande 52 procent av dem som driver egna företag, medan motsvarande andel bland anställda är bara 11 procent.

Låga pensioner för företagare kommer bli ett växande problem även i framtiden. Givetvis finns det en stor inkomstspridning bland företagare. De som drivit eget finns överrepresenterade både bland de med höga och bland dem med låga inkomster. Låginkomsttagare är de vars inkomster är hälften så höga eller ännu lägre än det genomsnittliga hushållet. En stor del av företagarna finns i den gruppen.

Faktum är att ingen annan grupp på arbetsmarknaden kommer i närheten. Bland anställda arbetare så är tre procent låginkomsttagare. Lönen regleras ju i många fall genom kollektivavtal och i Sverige är det få anställda som har riktigt låg lön. Företagare däremot har ingen inkomstgaranti alls. De som driver eget kan mycket väl gå med förlust snarare än vinst. Ibland går företagarna själva i personlig konkurs när deras företag klarar sig dåligt. Företagare är därför också överrepresenterade bland gruppen låginkomsttagare. Bland Sveriges företagare tillhör hela elva procent gruppen låginkomsttagare. Det är alltså bland företagarna som vi finner många av Sveriges arbetande fattiga.

De allra flesta företagare drömmer inte ens om att bli nästa Ingvar Kamprad. Det räcker att veta att rörelsen lever kvar nästa månad och att man kan ta ut en hygglig lön, betala eventuella anställda och kanske till och med sätta av lite för pensionen. Tyvärr blir det avsättning till pensionen som oftast blir lidande. Därför måste villkoren för tillväxt och finansiering förbättras. För så länge som företagaren själv avstår från lön och pensionsavsättningar för att finansiera företagets utveckling kommer det slå tillbaka på samhället när småföretagarnas drömmar övergår till fattigpensionärens krassa verklighet.

Peter Thörn
Förbundsordförande
Småföretagarnas Riksförbund