Inga specialregler efterfrågas för mindre banker, men en tanke på proportionalitet

Sedan finanskrisen 2008 har en rad nya regler införts på finansmarknaden. I grunden är detta något bra som värnar stabiliteten, men när reglerna blir för trubbiga uppstår en snedvriden konkurrens där stora aktörer gynnas på de mindres bekostnad.

– Vi förväntar oss inte några specialregler, men vi efterfrågar en tanke på proportionalitet, att regelmakarna tar hänsyn till de skeva administrativa konsekvenser som uppstår, säger Öivind Neiman, vd för Sparbankernas Riksförbund.

 Två av de relförändringar som Öivind Neiman framförallt menar skapar olika förutsättningar för små respektive stora aktörer är förslagen om provisionsförbud, dels för förmedling av finansiella tjänster, dels för försäkringsförmedling.

– Vi förstår absolut problematiken som har uppstått när vissa aktörer har missbrukat systemet, men dagens förslag om ett totalförbud får tyvärr olyckliga konsekvenser både för konkurrensen men också för konsumenterna.

För en större bankkoncern som både är producent och distributör av en finansiell tjänst spelar inte frågan särskilt stor roll. Ett förbud mot provisioner skulle bara innebära att fondbolaget istället lämnar en aktieutdelning till moderbolaget på samma summa som provisionen, och kunderna skulle inte märka någon skillnad.

– Små aktörer har inte har den möjligheten, och då ställs man istället inför valet att antingen ta betalt direkt av sin kund eller att inte erbjuda någon rådgivning alls.

I de europeiska länder som redan har infört provisionsförbud, Storbritannien och Nederländerna, har det sistnämnda blivit konsekvensen.

– Där erbjuds tjänsten bara till bankernas Private Banking-kunder, trots att gemene man är i minst lika stort behov av den hjälpen.

Istället för ett generellt provisionsförbud skulle Öivind Neiman hellre se en lagstiftning som krävde total transparens.

– Sparbankerna är beredda att visa sina kunder exakt vilka provisioner man får vid varje förmedling, något som skulle minska problematiken utan att för den sakens skull få negativa konsekvenser.

Men det är inte bara förslaget om provisionsförbud som ger administrativa effekter som riskerar att snedvrida konkurrensen mellan små och stora aktörer.

– Även finansinspektionens nya krav på likviditet är ett exempel på detta. Som förslaget ser ut idag är det inte anpassat efter små lokala banker utan kan till och med riskera att öka dessas riskexponering.

Idag säger reglerna att av bankens likvida medel måste en viss del vara statspapper, men problemet är att det idag emitteras väldigt få svenska statsobligationer.

En liten lokal bank som kanske bara har verksamhet i den egna kommunen kan på grund av regelverken bli tvungen att köpa utländska statspapper bara för att leva upp till kraven.

– Och då snarare ökar än minskar du bankens risk. Skulle man istället få lov att använda sig av säkerställda bostadsobligationer i samma riskklass som statspapper skulle risknivån inte öka, men det skulle underlätta betydligt för lokala aktörer som bara jobbar med en valuta.

Ytterligare ett exempel är bestämmelserna om kapitaltäckning. De större bankerna har resurser att använda sig av den så kallade IRK-metoden (intern riskklassificering), medan för mindre banker blir IRK-metoden för kostsam och de måste istället använda sig av den så kallade schablonmetoden som påminner om det traditionella soliditetsmåttet.

Storbankernas kapitaltäckning har enligt IRK ökat betydligt mer än deras soliditet, vilket betyder att deras förbättrade kapitalsituation beror på att man har omvärderat sina risker.

Problemet med de här båda olika beräkningsmodellerna uppkommer när de ska användas som underlag för olika avgifter, till exempel vid avgiftsberäkning för insättargarantin.

– Vi tycker, liksom många andra, att det är väldigt bra om den här avgiften är riskbaserad, men som diagrammet visar går det då inte att jämföra IRK med traditionella soliditetsmått, för då blir avgiften inte konkurrensneutral.

Även det nya förslaget om att slopa möjligheten att gruppregistrera sig för moms är en fråga som Öivind Neiman ser skulle kunna få negativa konsekvenser för konkurrensen.

– Stora aktörer kan lösa det här genom organisationsförändringar, en möjlighet som mindre aktörer inte har.

Avsaknaden av proportionalitet i regelverk kan på sikt leda till att mindre banker och banker med annan företagsform än AB som till exempel sparbanker riskerar att slås ut och utarma mångfalden i den svenska finanssektorn.