När en spelmissbrukare ger upp: "Hej mor & far."

Det svåraste för en spelmissbrukare är att be om hjälp och berätta sanningen.

Men det är ett måste och först då kan resan mot ett spelfritt liv börja.

Nedan kommer erkännandet och ett rop på hjälp från en av våra klienter:

”Hej mor & far.

Förlåt att jag stör er på semestern men jag måste vara helt ärlig mot er, vilket jag inte har varit tidigare.

Jag har under en längre period i mitt liv levt med missbruk, först alkohol & droger, men även med spel. Det är sanningen. Jag är en beroendemänniska och behöver hjälp. Professionell hjälp.

Jag har försökt att lösa det på egen hand och jag har försökt att sluta, men har trillat dit gång på gång och gjort situationen ohållbar (igen). Jag förstår att ni känner er lurade, att ni känner er besvikna och förda bakom ljuset, men den här gången måste jag bara få ur mig allt.

Igår kom Anna på mig, idag har jag varit helt ärlig mot henne och lagt alla korten på borden vilket jag även ska göra för er.

Jag har och har nog alltid haft en förmåga att sätta mig i dåliga situationer, utsätta min omgivning på ett sätt som ingen vill göra, den ångesten klarar jag inte längre av och vill därför berätta sanningen.

Alla mina beroenden har succesivt eskalerat, desto värre situationen har blivit desto värre har beroendet blivit. Definitionen av att gräva sin grop djupare.

När jag kom till er för att berätta om mina skulder så valde jag att inte berätta hela sanningen, hålla uppe min fasad, i tro och hopp om att jag för en gångs skull skulle lyckas att lösa det på egen hand. Igen. Jag misslyckades. Totalt.

Det är som sagt inte första gången, för ett tag sen så tog jag ett lån för att samla ihop allt i hopp om att jag skulle sluta spela, lösa det på egen hand. Jag misslyckades. Totalt.

Att ständigt slitas mellan hopp och förtvivlan, att ständigt behöva hålla skenet uppe och att ljuga, dölja saker, vinna, för att sedan förlora, för att sedan titta på kontot och inse att jag behöver göra nånting. Att ständigt ha en ångest från att man kliver upp på morgonen tills att man går och lägger sig, vaknar mitt i natten, kan inte somna om, tänker, för att sedan spela igen dagen efter och sen snurrar det bara på. Jag orkar inte längre. Jag måste lösa mina problem och jag behöver hjälp. Jag vet att ni blir besvikna på mig, att ni känner er lurade men jag skulle uppskatta om jag kan få er hjälp och er stöttning.

Totalt sett, inklusive vad jag redan är skyldig er så har jag skulder på ca 480.000 kr. Fruktansvärt mycket pengar. En fruktansvärd ångest. Ett fruktansvärt stort hinder jag har byggt upp för mig och Anna för att kunna skapa den framtid som vi vill ha. 

Jag har i hela mitt liv försökt hitta genvägar för att komma framåt, även detta var en genväg från början som enbart eskalerat och skapat större problem än vad jag någonsin trott skulle kunna vara möjligt.

Cirka 2% av den vuxna befolkningen i Sverige har spelproblem.

Jag är 1 av de 2% i Sverige.

Jag har nu sagt till Anna att jag har en plan för hur jag ska betala tillbaka allt, hur jag ska kämpa för att lyckas, hur jag på 18 månader ska bli skuldfri. Hon kommer ha full insyn i allt som har med vår ekonomi att göra, alla pengar kommer hamna på ett gemensamt konto och jag ska inte längre dölja något för henne, för efter det här, lovar jag, att det inte kommer finnas något mer att dölja.

Jag vill be om ursäkt för alla problem jag ställt till med, kan bara tänka mig hur era tankar går, hur ni känner er svikna, förda bakom ljuset och där ni säkert tänker vad ni gjort för fel för att få mig, få ta hand om mig, mina problem. Ni har inte gjort några fel. Tvärtom så har ni alltid tagit emot mig med öppna armar oavsett vad jag ställt till med. Jag hoppas att ni kan göra det även en sista gång. För nu får det vara nog.

Förlåt. Jag älskar er.”

Det enda våra anhöriga vill ha är sanningen och glädjande nog så firade denna klient för en tid sedan 1 år spelfri.