Tio år av oro och två år av tillfrisknande - Anhöriga behöver hjälp också.

Idag delar en anhörig med sig kring vikten av att ta hand om sig själv. Läs hennes ord här:

"Tio år av oro, lögner och knuten mage. Det är vad spelberoende gör med en anhörig — men det talar ofta ingen om.

Vi talar om den som spelar. Vi talar sällan om den som älskar honom.

Som anhörig lever du i två världar samtidigt. Du försöker sätta gränser som du inte borde behöva sätta. Du letar efter hål i berättelser. Du oroas när telefonen ringer. Och långsamt börjar du tro mindre på dina egna instinkter.

Det största steget var inte att han sökte hjälp. Det var att jag sökte hjälp.

Jag började förstå sjukdomen. Lärde mig att det inte var mitt ansvar att lösa det. Att inse att min vantro, min rädsla, mitt värderade lugn, det var sakligt och inte egoistiskt.

När jag började ta hand om mig själv kunde han också bli redo att göra det.

Idag, två år senare, mår vi båda bra. Vi pratar om framtiden igen. Vi vågar leva tillsammans istället för bredvid varandra."

Om du är anhörig till någon med spelproblem: Du är inte ensam. Din resa är lika viktig som den med spelproblem. Din hälsa räknas.

Vill du veta mer om vad för stöd och behandling vi kan erbjuda dig som drabbad anhörig läs mer här.