Ja eller Nej till Vårdförbundet?

Har precis suttit och läst igenom forumet där Vårdförbundet har diskuterats.

Jag märker att det finns mycket starka känslor ute hos er alla. Både ni som förordar och ni som inte gör det. Har funderat på debatten och det är helt otroligt vad många starka och kunniga sjuksköterskor det finns där ute. Tänk hörrni om all den energi som vi lägger i forumet hade kommit ut på våra arbetsplatser i form av aktivt arbete….shit va mycket vi skulle kunna uträtta!!!!! Tillsammans är vi faktiskt starka! Jag känner att jag kan relatera till er alla faktiskt.

Jag är förtroendevald sedan 2004 men före detta skulle jag minsann aldrig vara med i facket. Så när jag fick frågan av min dåvarande chef om jag kunde tänka mig bli förtroendevald blev jag minst sagt förvånad för jag var en av de mest negativa. Åren som gått har gett mig jättemycket. Både positivt och negativt. Att vara förtroendevald är inte lätt eftersom chefer ofta har en tendens att inte kunna skilja på sak och person….nu talar jag utifrån min erfarenhet. Jag har hamnat i rejäla blåsväder pga detta och personligen hängts ut inför diverse personer för att jag bryr mig om mina kollegor och vill att de ska må bra. Men det är inte bara negativt minsann. Jag har fått förmånen att åka på jättebra utbildningar och har lyckades få till en förhandling angående schemat när arbetsgivaren körde över oss och införde fasta scheman över våra huvuden.

Vi bildade en schema grupp som under ett år arbetade med att få till ett fast önskeschema. Blev det bra? Både och. Vi lärde oss mycket, alla blev inte helt nöjda men det blir man aldrig och när vi var klara så införde AG individuell schema planering igen efter en utredning som visat att detta var mest gynnsamt för alla parter.

Så vad är kontenttan av detta då? Jo att vi faktiskt kunde påverka! Alla ville detta och vi drev igenom det. Tillsammans kunde vi åstadkomma detta. Men det är en kamp hela tiden. Jag som förtroendevald måste alltid vara alert och se till att arbetsgivaren “sköter sig”. För gör jag inte det så kör de över oss utan att blinka…….och det mest otroliga är att de gör så varje gång det är något!!!! Varje gång försöker de att lämna förtroendevalda och medlemmarna utanför. Jag känner mig som en evighetsmaskin som gått i baklås och rapar upp samma fraser om och om igen….glöm inte medlemmarna! Vi måste göra en riskanalys och konsekvensanalys! Har ni kollat upp dittan och datten? Ja, mina vänner…….det jag faktiskt vill ha sagt är att vi kan om vi vill MEN jag har full förståelse för att ni alla misströstar eftersom det hela tiden är en kamp! Vi får helt enkelt köra med uttröttningsmetoden mot AG…….att aldrig ge oss! Vår ordförande i Dalarna Kerstin Erlandsson läste upp detta under Vårdförbundsveckan på våran mingelkväll vi hade.

Jag är emot fackföreningar

Därför är jag också motståndare

till alla förbättringar som har

uppnåtts av fackföreningarna

under gångna år.

Jag vill inte ha någon betald semester,

ingen sjukledighet,

ingen reglerad arbetstid,

inga löneförhöjningar, ingen pension,

ingen sjukförsäkring, ingen annan

social trygghet, ingen övertids-

ersättning eller skydd mot

godtycklig uppsägning.

Dessutom avstår jag från alla

förbättringar som i framtiden uppnås

i fackliga förhandlingar

med arbetsgivaren.

/ Malin Nordin, leg. Sjuksköterska och medlem i SskWebben.se