DEBATT: Staten stryper den gårdsnära forskningen

Perioder av extrem torka eller onormala nederbördsmängder, blir allt vanligare och leder till att nya växtskadegörare och invasiva ogräs kan etableras. För att stå rustade mot dessa nya hot måste både forskning och fältförsök växlas upp. Här måste staten nu ta sitt ansvar. Det skriver Martin Moraeus, ordförande, och Mathilda Hollertz, vd Stiftelsen Lantbruksforskning i ett debattinlägg i Land Lantbruk.

Statens medfinansiering till forskning som kan göra skillnad på gårdsnivå och öka den svenska livsmedelsproduktionen krymper för varje år. Nivån har varit oförändrad sedan 2013 – i realiteten en minskning med 33 procent. Nedskärningen går stick i stäv med riksdagens ambition att öka den svenska matproduktionen. Stiftelsen Lantbruksforskning, SLF, är näringens egen forskningsfinansiär och har funnits sedan 1986. Det är lantbrukarna själva som finansierar merparten av forskningen. De insamlade medlen, 50 miljoner kronor per år, går till gårdsnära, produktionskopplad forskning som ska ge lantbrukarna underlag för beslut i vardagen. Statens medfinansiering är sedan 2013 oförändrat 20 miljoner kronor trots att forskningsbehoven ökat. Lantbrukarnas insamlade medel täcker förutom forskning även fältförsök som SLF finansierar tillsammans med Hushållningssällskapet, dessa omfattas inte alls av den statliga medfinansieringen idag. I de för svensk växtodling så viktiga Sverigeförsöken testas alla nya sorter och strategier för gödsling och växtskydd.

Trots att behovet av fältförsök ökat kraftigt så har finansieringen inte hängt med. Det har gjort att de officiella försöken minskat från 3000 runt 1980 till omkring 600 idag. 1980 var de flesta sorter på den svenska marknaden förädlade i Sverige. Idag är merparten förädlade utomlands och måste provas i fältförsök för att vi ska veta hur de fungerar i praktiken. Till det kommer klimatförändringarna som skapar stora utmaningar för de svenska lantbrukarna. Perioder av extrem torka eller onormala nederbördsmängder blir allt vanligare. Det leder också till att nya växtskadegörare och invasiva ogräs kan etableras. För att stå rustade mot dessa nya hot måste både forskning och fältförsök växlas upp. Här måste staten nu ta sitt ansvar.

SLF bygger ny kunskap för hela lantbruket. Ett konkret exempel är vår satsning på att få bort den allvarliga virussjukdomen, Bovin virusdiarré, BVD, hos nötkreatur. En insats som bidrog till att göra Sverige BVD-fritt och som sparat 100 miljoner kronor sedan dess. Av stor betydelse för djurhållande lantbrukare var också kartläggningen av hoten från djurrättsaktivister. Den ledde till ökad uppmärksamhet av problemet och ett bättre gensvar från Polismyndigheten.

Ett annat dagsaktuellt exempel är att SLF med kort varsel kunnat finansiera insamling av forskningsmaterial från det pågående utbrottet av blåtunga, i syfte att ha underlag för framtida forskning. Och när afrikansk svinpest slog ner i landet, fanns redan pågående viktig forskning kring hur skyddet skulle kunna förstärkas.

Sverige är idag långt ifrån självförsörjande på livsmedel. Omvärldsläget gör att allt fler har förstått att vi måste höja vår livsmedelsberedskap. En majoritet i Sveriges riksdag vill öka den svenska livsmedelsproduktionen. Men i regeringens nya Livsmedelsstrategi 2.0 förbigås den gårdsnära forskningen och försöken helt, trots deras avgörande betydelse.

Det är nu hög tid att staten räknar upp sin finansiering till den forskning och de försök som har direkt effekt på gårdsnivå. Ett första steg vore att matcha lantbrukarnas egna medel med en lika stor summa, så att finansieringen blir 1:1. Idag är statens bidrag bara 30 procent.

Martin Moraeus, ordförande Stiftelsen Lantbruksforskning
Mathilda Hollertz, vd Stiftelsen Lantbruksforskning

Debattinlägget är tidigare publicerat i Land Lantbruk den 18 juni 2025