Skandinaviens små och medelstora konsthallar genererar mängder med kunskap, lokalt och internationellt. De investerar i experimentella projekt som senare dyker upp i större och prestigefulla sammanhang. Dessutom fungerar de samhällsbyggande. För detta belönas konsthallarna tyvärr snålt. Det är några av slutsatserna i en nypublicerad rapport om situationen i Sverige, Danmark och Norge.
Varför är kärlek så mycket på tapeten just nu? Har det att göra med att samhällsstrukturer vittrar sönder och att kärleken då blir en välbehövd stödmekanism? Dora Garcías utställning Röd kärlek tar avstamp i den ryska författaren, aktivisten, feministen, politiska flyktingen och diplomaten Aleksandra Kollontajs (1872-1952) liv och gärning.
Genom att låta dåtid och nutid mötas med hjälp av gamla konsthantverkstekniker och samtida konst, riktas ljuset mot de paralleller som finns mellan förorter och landsorter i dagens Sverige. Projektet Den futuristiska orten, initierat av Tensta konsthall, presenterar fyra olika konstnärers projekt på detta tema och inleds med konstnären Anne Low på Sorunda Folkets hus, under perioden 14.4-6.5.
Det är nu 20 år sedan Tensta konsthall startades och jubileumsåret tillägnas framtiden. Det handlar om allt från barns förhållande till konst till konstverk som involverar meteoriter, samisk arkitektur, kemiska experiment, indiska gatusopare, håriga draperier och en superkvinna från Kaukasus.
2018 fyller Tensta konsthall 20 år. Det firas med att blicka framåt, och satsa på barn och unga i närområdet. Under jubileumsåret väntar också ett starkt framtidsfokus med en internationell grupputställning på temat ”framtiden”. Samtidigt läggs vikt vid det lokala genom att konsthallens verksamhet expanderar i Tensta och tar plats i skolor, skyltfönster och butikslokaler.
Medborgarskap och frågan om rätten till bostad slås ihop i konstverket och startup-företaget New Eelam av Christopher Kulendran Thomas. Samtidigt blickar vi bakåt på välfärdsstatens uppbyggnad deras prefabricerade betongpanelsystem. Vi får dessutom en inblick i konstnären Måns Wranges banbrytande och korsbefruktande praktik.
Hur kan vi med hjälp av fågelskådning tänka kring vårt förhållningssätt till naturen och vår omgivning? Nu invigs konstnären Ylva Westerlunds nya utställning Dream Wasteland/Studieplats i skogskanten på Järvafältet, intill Tensta. Det nya offentliga konstverket är ett samarbete mellan Tensta konsthall och Stockholm konst och innefattar teckningsskulpturer med framtiden i fokus.
Leonor Antunes svävande verk i den pågående biennalen i Venedig hör till de mest omtalade. Nu blir hon även aktuell med sin första separatutställning i Norden på Tensta konsthall, en sensuell installation med fokus på hantverk och bortglömda formgivare och arkitekter. Parallellt visas den Tensta-baserade konstnären Ylva Westerlunds fantasifulla teckningar om ett Järva efter en miljökatastrof.
Kan man mäta konstens och en plats betydelse? I vår starkt polariserade tid är de små samtidskonsthallarnas funktion som platser för kritisk reflektion och erfarenhetsutbyte mer angelägen är någonsin. Men trots sin nyckelfunktion är konstinstitutionerna ofta underfinansierade och deras erfarenheter underutnyttjande. Varför är det så?
Den 22 mars kl 12:50 invigs konstnären Pia Sandströms nya verk ”Siri, roten och den observerade luftfuktigheten” på Gullingeskolan i Tensta. Verket har installerats på väggarna utanför skolbiblioteket och matsalen. Figurer och bokstäver i betong bildar ord och lekfulla associationer som står i direkt dialog med den kända modernistiska konstnären Siri Derkerts (1888–1973) verk på samma skola.
Varför glömdes en av arabvärldens största konstutställningar bort? Utställningen The International Art Exhibition for Palestine som invigdes i Beirut 1978 är en blind fläck i konsthistorien.
Konsthallen fortsätter att vara en given plats för samtidskonsten och samtalet runt den - Tensta är på många sätt ett händelsernas centrum och ett fönster mot världen. En plats där samtidens stora frågor, kriser och utmaningar sammanstrålar, internationellt och hyperlokalt.
