Hennes verk blev bland de mer omtalade under senaste Documenta i Kassel för två år sedan. Anna Daučíkovás konstnärskap glider sömlöst mellan aktivism, under-cover, glasblåsning och exil. Med ett liv som hela tiden gått motströms, har hon valt det osynliggjordas perspektiv och formulerat det som för historien tyckts omöjligt att uttala. Nu visas hennes film Om Allomorphing på Tensta konsthall.
En fröpopup och en konstnärsledd bäckvandring är två händelser kommande veckor som ska hjälpa våren på traven i Järva. Järvafältet som förr i tiden tjänade som militärområde mark för många gårdar, varav flera är bevarade, blev rekreationsområde för norrorts miljonprogramsområde och för exakt fyrtio år sedan, 1979, blev det klassat som naturreservat.
Hur har konstnärer under de senaste hundrafemtio åren förhållit sig till begreppet exil? Viktiga svar kan ges genom att söka spåren i en museisamling, i det här fallet Malmö Konstmuseums. I den här presentationen riktas ljuset på just migrationens olika erfarenheter. Bland konstnärerna finns bland andra Sven X:et Erixson, Peter Weiss, Lotte Laserstein och Meriç Algün.
Hur kan körsång stärka ens mod att tala inför en grupp? Hur fungerar rollspel när en ska öva sig i att argumentera med auktoriteter? Vilka var kvinnorna bakom Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad och vad kan man lära sig av dem idag? Det uppmärksammas just nu på Tensta konsthall i ett ettårigt projekt. Bakom projektet står curatorn Hannah Zafiropoulos och konstnären Olivia Plender.
Hösten 2013 samlades Kiev-borna på Självständighetstorget i protest mot ett uteblivet avtal som skulle ha gjort Ukraina mer självständigt i förhållande till Ryssland. Protesterna eskalerade till sammandrabbningar med flera dödsoffer. I sin videoinstallation, visad på Tensta konsthall, uppenbarar konstnären Tanja Muravskaja genom intervjuer de subtila sprickor som uppstått rakt igenom familjer.
De samiska konstnärerna spelade en framträdande roll i den dramatiska Alta-konflikten (1978 – 1982) i norra Norge. Under parollen ”Låt älven leva!” mobiliserades protester mot en förödande omställning av Alta-älven. Aktionen växte fram utifrån en bred solidaritetsrörelse – såväl det samiska som det norska och internationella. Utställningen presenterar ett fyrtiotal konstnärers arbeten.
För fyra år sedan grundade Tensta konsthall ett jurybedömt textpris för unga från Stockholms förorter som aviseras i slutet av året. Nu är årets vinnare klara och de kommer från Kista, Huddinge, Handen och Norsborg. Sorg, historia, ilska och väntan sätter tonen för de fyra textförfattarna.
Över fyra hundra metallglänsande fritt svävande exotiska fiskar intar Tensta konsthall. Det är Philippe Parrenos My Room is Another Fishbowl som även visades på Tate Modern i London för två år sedan. Det okontrollerbara, det organiskt cykliska och upplevelsen av förundran står i fokus i årets sista utställningsöppning som även blir chefen Maria Linds sista som chef för konsthallen.
Efter åtta år är det dags för en ny chef för tjugoårsjubilerande Tensta konsthall. Cecilia Widenheim, som efter styrelsens rekryteringsprocess, utsetts som efterträdare till Maria Lind, kommer närmast från Malmö konstmuseum. Hennes intention är att även fortsättningsvis främja konsthallens roll både som lokal mötesplats och för att presentera angelägna konstnärskap och program.
De dödas återuppståndelse, energiflöden i rymden och drömmar om universum blir viktiga beståndsdelar i höstens utställning Kosmism. Anton Vidokle iscensätter den svindlande kopplingen mellan en rysk-ortodox 1800-talsfilosofs visioner om återuppståndelse, rymdens energiflöden, kapitalistiska och socialistiska eruptioner i historien och samtidens besatthet av artificiell intelligens och rymdresor.
1982 var året då staden hade beslutat att lägga ner Norra Latins Gymnasium, vars administration, med lärare och allt, fick flytta till det nybyggda Tensta gymnasium. Några år senare gjordes en film med lärare och elever om hur det hade gått. Det här och en rad andra fascinerande historier Tensta presenteras på vinteravdelningen av Tensta museums filial på ArkDes som öppnar den 26 september.
Skandinaviens små och medelstora konsthallar genererar mängder med kunskap, lokalt och internationellt. De investerar i experimentella projekt som senare dyker upp i större och prestigefulla sammanhang. Dessutom fungerar de samhällsbyggande. För detta belönas konsthallarna tyvärr snålt. Det är några av slutsatserna i en nypublicerad rapport om situationen i Sverige, Danmark och Norge.