Den 1 oktober 2011 kommer lagen om besöksförbud att ersättas med en ny lag, lagen om kontaktförbud. Med anledning av detta bjuder Stiftelsen Tryggare Sverige in till en debattkvällen där en ny undersökning presenteras om förutsättningarna för att den nya lagstiftningen ska fungera i praktiken.
Stiftelsen Tryggare Sverige ansvarar för närvarande för två omfattande utbildningar om brottsdrabbades reaktioner och behov för personer verksamma inom rättsväsendet. Det handlar dels om en utbildning av anställda vid Polisens kontaktcenter (PKC), dels om en utbildning för nämndemän. Dessa personer har en nyckelroll i kontakterna med brottsdrabbade inom rättsväsendet.
Under senare år har de så kallade ärekränkningsbrotten ökat mycket kraftigt. Förklaringen är bland annat den stora spridningen av förtal, hot och trakasserier som sker anonymt på Internet. För att komma till rätta med denna negativa utveckling fbör det bland annat säkerställas att alla som utsätts för brott, oavsett om det sker på nätet, i skolan eller på arbetsplatsen, får hjälp och stöd.
TT rapporterar i dag om en ny avhandling från Lunds universitet som visar att små barn är mer tillförlitliga som ögonvittnen än man tidigare trott. I förhör återberättar de färre detaljer än vuxna, men det de säger stämmer i hög grad. Enligt Gunilla Fredin beror detta på att mindre barn inte har hunnit uppleva lika mycket och lägga lika mycket i minnet som lite äldre barn och framför allt vuxna.
Stiftelsen Tryggare Sverige bjuder in till en debattkväll på Pressklubben i Stockholm. Temat är ”Den nya lagen om kontaktförbud – ett slag i luften?”. Medverkar gör bl.a. personsäkerhetsexperten Peter Strandell (Tryggare Sverige), handläggare Inka Wennerberg (Rikspolisstyrelsen) m.fl.
En knapp månad innan den nya lagen om kontaktförbud träder i kraft saknar polisen fortfarande den tekniska lösning som krävs för att kunna elektroniskt övervaka personer som fått kontaktförbud. Enligt Rikspolisstyrelsen har upphandlingsprocessen dragit ut på tiden vilket innebär att tekniken är på plats tidigast våren 2012, det vill säga cirka ett halvår efter att lagen trätt i kraft.
I går presenterade Statskontoret en ny rapport om polisens ledning och styrning. Slutsatsen är att riksdagen och regeringen inte styr polisen på ett effektivt sätt. En konsekvens av detta är svårigheter att omsätta politiska mål inom polisens organisation. Vi delar i många stycken Statskontorets analys om såväl problembild som de lösningar som krävs för att förbättra polisens arbete.
I gårdagens Uppdrag Granskning uppmärksammades problemet med interna stölder inom polisen. Enligt vår mening är orsakerna till att det försvinner kontanter och värdeföremål från polishus runt om i landet att polisens godshantering aldrig tagits på allvar, ett problem som även uppmärksammats av Rikspolisstyrelsen i en mycket kritisk inspektion av polismyndigheternas beslagshantering från 2008.
Under många år har det brottsförebyggande arbetet kännetecknats av både brist på struktur och tanke. Arbetet har bedrivits av så kallade eldsjälar, ofta i tidsbegränsade projekt. Dessutom har de åtgärder som satts in sällan föregåtts av kartläggningar av problembilden. Konsekvensen har bl.a. varit att ”problem” som slagits upp i media har fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet och resurser.
Att drabbas av brott en emotionell och chockerande händelse för de drabbade. Händelsen i sig utgör emellertid inte alltid den enda hotet mot den drabbades psykiska hälsa. Ett andra lidande kan uppstå i mötet med media. Medias representanter måste därför ha kunskap om drabbades reaktioner och behov samt väga det så kallade allmänintresset mot den drabbades behov till privatliv och värdighet.
I förra veckan ordnades i Malmö en så kallad slampmarsch. Demonstranterna ville stödja kvinnors rätt att klä som de vill och gå var de vill utan att bli trakasserade. Den första slampmarschen organiserades i Toronto tidigare i år som reaktion mot att en manlig polis under ett tal till universitetsstudenter sagt att ”kvinnor borde inte klä sig som slampor om de vill undvika att bli våldtagna”.
Varje år drabbas många personer av brott där gärningspersonen är en nära anhörig eller nära bekant. Genom att använda den kunskap som finns kan många brott förebyggas samtidigt som dem som drabbas kan säkerställas stöd. Detta förutsätter emellertid att de åtgärder som vidtas är väl underbyggda och anpassande efter de för situationen unika behoven.