Utan omedelbart ansvarstagande väntar mänskligt lidande – vad väntar regeringen på?

Torbjörn Blomqvist, ägare Stockholm Meeting Selection, om vikten av solidaritet på alla plan i smittspridningens epicentrum – och regeringens ansvar för människor i en bransch som kämpar för sin överlevnad.

Vi är mitt i en tid där omtanke och medmänsklighet prövas på flera plan. Det är också tydligt att solidaritet kommer i många olika former. Primärt tänker man självklart på alla de människor som sliter i vården för att rädda liv med risk för egen hälsa. Vilka hjältar och deras insatser visar verkligen den finaste formen av omtanke och medmänsklighet.

I dessa tider prövas även du och jag i vår förmåga att visa medmänsklighet och ta ansvar. Ytterst är det att visa respekt, vara lyhörd och följa de restriktioner för att bromsa smittspridning, där kan vi alla göra skillnad och bidra varje dag. Det kommer också i form av handlingar som att exempelvis hjälpa dina nära och kära med att få hem den där matkassen eller att bidra till lokala krogens överlevnad genom take away till middag vid fler tillfällen än vanligt.

Det pågår också en stor prövning för alla oss som befinner oss i skuggan av pandemin i en annan form av kaos. Företagare och tusentals anställda inom olika branscher, i mitt fall besöksnäringen och restaurangbranschen. Branscher som riskerar att fullständigt falla samman i detta nu. Alla dessa fina verksamheter och människor kopplade till dem står nu på ruinens brant. Många är tyvärr redan bortom räddning och för varje dag växer antalet i förfärligt snabb takt. De senaste dagarna har nyheter om konkurser rasat in och fler kommer det att bli. Företagare förlorar sina livsverk, anställda står utan jobb. Det är så sorgligt, vi förlorar faktiskt en del av vår samtida historia i form av platser och verksamheter som har fungerat som mötesplatser i decennier.

Här sätts också omtanke och ansvar på prov i min roll som arbetsgivare. Mitt fokus är att med alla medel att ta oss igenom denna tid och rädda så många medarbetares anställningar i min företagsgrupp så att vi tillsammans möter vardagen bortom pandemin. Samtidigt som jag känner en oerhört stark kämpaglöd och ett enormt stöd från min ledningsgrupp och medarbetare så infinner sig en känsla av frustration. En frustration som riktar sig mot regeringen som faktiskt bär ansvaret för hur samhället ser ut efter pandemin och det ansvaret är inte taget fullt ut än enligt min mening. Vad väntar de på? Hur många bolag ska gå i konkurs innan de inser hur mycket dyrare detta kommer att bli i förlängningen? Hjälpen behövs nu!

Vad händer med branschen och alla dess hårt arbetande människor i svallvågorna efter pandemin? Det behövs fler kraftfulla insatser och dessa behövs nu! Även här sätts medmänskligheten på prov och här bär regeringen ansvaret för den.

Jag, och många med mig, eftersöker ett mer långsiktigt tänkande och mer kraftfulla insatser omgående för att parera svallvågorna vi kommer att gunga i länge. Ingen vill vakna upp i en verklighet där massarbetslöshet och ekonomi i fritt fall råder. I min mening har statens prövning just börjat när det gäller medmänsklighet och ansvar för hundratusentals människor och deras liv efter pandemin. Nu finns inte utrymme för avvaktande! Nej, det finns bara utrymme för snabba insatser för att bevara så många arbetstillfällen som möjligt och med det förebygga och förhindra mänskligt lidande och depression som massarbetslöshet för med sig.

I förlängningen är det statens bästa sätt att visa medmänsklighet och ansvar över tid.

En av de klokaste personer som jag har hört under denna surrealistiska tid är Kerstin Hessius som jag tycker har bidragit med många kloka och tänkvärda inspel i debatten, såsom:

”Det är oerhört svårt att göra riskavvägningen när det råder så mycket osäkerhet men en sak vet vi med hundra procents säkerhet, väntar vi för länge med att få hjulen att börja rulla igen då kommer vi att få enorma skador på välfärden och mänskliga lidanden.”

Det är det allt i slutändan handlar om. Människorna, alla vi, i vardagslivet efter pandemin. En tid jag helst ser är förskonad från mänskligt lidande på grund av massarbetslöshet. Familjer riskerar att få gå från hus och hem och otrygghet kommer att vara väldigt närvarande i den vardagen. Om vi får massarbetslöshet inom hela besök- och resenäringen kommer det att ta en hel generation innan vi är tillbaka där vi är i dag, om vi någonsin kommer tillbaka.

Låt det inte bli så!

Vi i Sverige är i världsklass inom gastronomi och kulinariska upplevelser, det vill vi fortsatta vara även efter det som nu sker! Regeringen och våra folkvalda måste säkerställa att vi kan behålla alla de medarbetare som varit med och skapat detta, utan dem är vi inget. Med en förhoppning att regeringen förstår att företag består av människor så önskar jag er alla en skön och avkopplande påsk med tillfällen att samla energi så att vi med full kraft tillsammans kan fortsätta kämpa för det vi har byggt upp och återskapa de fina värden som fanns innan pandemin.

/Torbjörn Blomqvist