Ståldagen – en hel del ljus trots mörkret

Av Kjell-Arne Larsson

Jernkontorets årliga arrangemang Ståldagen handlade i år mycket om världsmarknadsläget, formella och reella handelshinder, relationen mellan USA och Kina och mellan oss och USA. En dyster bild presenterades av Sverige som industri- och välfärdsstat, men samtidigt framhölls LKAB:s och SSAB:s klimatsatsningar som ger just de produkter som efterfrågas eller rentav krävs på framtidens stålmarknad.

– Det är ett jobbigt år och jobbiga tider även för stålindustrin, konstaterade inledningsvis Bo-Erik Pers, vd för Jernkontoret. Jag vill tacka alla i branschen som hanterat det läge vi befinner oss i. Nu laddar vi batterierna så vi står redo när pandemin går över.

Han hänvisade samtidigt till stålindustrins vision som antogs 2013 och som bland annat slår fast att 2050 ska inga andra än samhällsnyttiga produkter lämna landet. Till det och mycket annat behövs en hel del ny teknik.

Fossilfritt

SSAB:s vd Martin Lindqvist berättade om företagets och LKAB:s planer att tillverka fossilfritt stål. Tack vare HYBRIT-projektet ska magugnsprocessen med kol avvecklas. I stället ska vätgas användas för att reducera malmen i en direktreduktionsprocess.

– Det som pågår nu är mycket viktigt, menade Martin Lindqvist. Nu görs pilotförsök med naturgas och redan i början av nästa år ska processen i pilotförsöken bli helt fossilfri. Tanken bakom samarbetet mellan SSAB och LKAB är att hela värdekedjan för stålframställning ska bli fossilfri.

Sveriges utrikeshandelsminister Anna Hallberg berättade att i EU är hon stolt över svensk stålindustri. Inom EU ses hållbarhet som ett konkurrensmedel och ministern brukar lyfta fram detta. Andra länder nämner HYBRIT samt dessutom Northvolts batterifabrik. I Sverige har vi både råvaror och förnybar energi, vilket är en unik kombination. Hon betonade samtidigt vikten av en öppen och rättvis internationellt handel som dessutom ställer om sig för hållbarhet.

After Trump

Elisabet Kopelman som är USA-ekonom på SEB talade om konsekvenserna av valet i USA. Det är tydligt att den globala retoriken förändras snart. Globaliseringen är inte död, men har fått annan klang. Det blir svårt för USA att helt gå tillbaka till förhållandena före Donald Trump. Joe Biden kommer enligt hans utfästelser att i första hand stärka förhållandena på hemmaplan, innan han agerar globalt. Tullarna har inte tjänat USA väl, de har i stället drabbat amerikanska företag. Vi kan nog förvänta oss att USA mildrar tonen globalt, och återgår till att jobba med sina allierade, inte minst med Europa.

Vilka fortsatta konsekvenser får då spänningarna mellan USA och Kina? Och hur kommer för övrigt förhållandena mellan USA och Västvärlden att utvecklas?

Kina är ett minst sagt märkligt land med en ekonomi, men med två olika system: en stängd statlig sektor med planekonomi samt ett privat näringsliv. Även privata företag måste ha partikommittéer som ser till att följa Enhetsfronten och vad Xi Jinping säger. Lokala hänsyn väger tungt. Det är svårt eller omöjligt att tränga in i landets ekonomi och skapa fri konkurrens. Vi önskar att Kina blir som oss i väst, men är det överhuvudtaget möjligt?

Kristina Sandklef som är senior kinarådgivare på Consilio International sammanfattade läget. Kinas ekonomi återhämtar sig trots Covid. Årets BNP-ökning väntas hamna på 2 procent, och nästa år strax över 8 procent. Det kommer allt fler rapporter om dåliga lån och det är inte omöjligt att Kina har lån som motsvarar 200–300 procent av BNP. Därför är det heller inte omöjligt att det kommer att inträffa kollapser inom stål- och bilindustrin.

Det finns kritik mot hur Kina hanterat Covid. Samtidigt har Xi Jinping stärkt sin ställning internt genom att ha hanterat Covid bra. Hur mycket kritik som slås ner och straffas känner vi inte till.

Kina fortsätter med sina femårsplaner och planen för 2021–2025 innefattar bland annat att ha fortsatt fokus på innovation och teknisk utveckling. BNP per capita ska tredubblas till 2035. Produktion och konsumtion inom Kina ska öka och dessutom ska exporten öka. Man vill även gynna utländska investeringar för att öka tekniköverföringen. Men här gäller det för väst att se upp med industrispionage. Inför handel och kontakter med Kina är det viktigt att sätta sig in i de risker som finns. Skydda de egna intressena. Produkter som går till Kina riskerar att användas både civilt och militärt. Kina är hotande på flera sätt och vi hoppas givetvis att de spända relationerna mellan Kina och USA blir mindre spända.

Det industriella Kina har hittills varit mer inriktat på volym än på kvalitet. Men landet satsar nu oerhört mycket på forskning och utveckling.

– Om vi ska klara konkurrensen från Kina även inom avancerad teknik så måste vi i väst fortsätta att satsa på forskning och utveckling, säger Kristina Sandklef.

Proportionerna High Tech/Low Tech gäller till stora delar också stålindustrin, där Kina står för volymer och exempelvis Sverige står för specialstål. För våra stålföretag är risken mycket stor för spioneri från Kina, så det gäller att se upp.

Politikers svar

Under ståldagen fick företrädare för den svenska stålindustrin ställa frågor till närvarande politiker. Frågeställarna var Thérèse Bodén (teknik- och kvalitetschef Outokumpu Prefab), Malin Hallberg (kvalitetsansvarig Suzuki Garphyttan) och Rose-Marie Yttergren (projektchef Höganäs). De svarande politikerna var Karin Karlsbro (l), Åsa Westlund (s) och Camilla Brodin (kd). Det framgick klart att de närvarande politikerna inser styrkan hos och den ekonomiska betydelsen av svensk stålindustri, men också vikten av utbyggd elproduktion och ett robust elnät. Och vad gäller världsmarknaden – en fri och rättvis handel.

EU:s gröna giv

Christian Danielsson som är chef för EU-representationen i Sverige tog upp aktuella frågor i EU som påverkar stålindustrin och berörde först EU:s gröna giv.

– Genom den tar EU på sig ett mycket ambitiöst mål om att bli klimatneutralt till 2050 och att få ner utsläppen med 55 procent till 2030, säger Christian Danielsson.

Den gröna given handlar om en rad ytterligare miljöområden, bland annat biodiversitet och utsläpp av föroreningar. Klimatmålen får mycket stor betydelse för stålproducenterna.

– Det är intressant att EU väljer en väg för att sätta politiken på plats, fortsätter Danielsson. Den gröna given är bland de mest ambitiösa målen i världen.

För stålindustrin ger den gröna given bland annat förutsättningar att fortsatt vara konkurrenskraftig och på sikt mer än andra i världen, såvida våra svenska och europeiska stålverk ställer om vill säga.

EU och USA skulle kunna närma sig på klimatområdet och kanske upprätta gemensamma klimatstrategier med ekonomiska incitament. Ett närmande till USA inom flera områden kan bidra till att vi åter får ordning på den globala handeln.

Christian Danielsson berörde dessutom ett antal andra områden med potentiella samarbetsmöjligheter, däribland bristen på standard inom digital teknik och IT. Han framförde den geniala idén att om Europa och USA går samman om en standard, ja, då måste ju resten av världen följa med.

Anders Ahnlid som är generaldirektör för Kommerskollegium anknöt också till miljöfrågorna genom att hänvisa till två studier av cirkularitet, dvs. att genom återbruk och återvinning göra linjära materialflöden till cirkulära. Stål är typiskt cirkulärt eftersom metallatomerna kan återanvändas hur många gånger som helst.

Han frågade sig också hur Sverige kan vara med och konkurrera på rättvisa villkor, komma bort från protektionistiska åtgärder och snedvridningar i världshandeln. En viktig fråga i sammanhanget är hur man kan använda koldioxidskatter utan att det krockar med WTO:s regler.

Sverige neråt

Det mest dystra under ståldagen var inte referenserna till den pågående pandemin utan en rapport som nyligen släpptes av Swedish Economic Forum. Den presenterades av Johan Eklund som är professor i nationalekonomi och vd för Entreprenörskapsforum. Rapporten som heter ”Svensk konkurrenskraft – hur kan Sverige säkerställa ett långsiktigt välstånd?” bjuder inte på någon munter läsning.

Om vi tittar på tillväxten i BNP per capita i 37 OECD-länder 2017–2019, tillsammans med annan statistik, framgår det att vi tappat väldigt mycket de senaste åren. Från att ha legat högt i välståndsligan, är det idag bara ett fåtal länder som är sämre än Sverige.

– Rapporten har sett till konkurrenskraft och produktivitetsperspektiv. Och resultatet visar att Sverige faktiskt är mediokert, säger Johan Eklund.

Han visade principiella och schematiska kurvor över BNP-utveckling, med en faktiskt kurva, en kurva som visade resultaten när produktionen hade trimmats och den allra bästa kurvan när tillväxten var innovationsdriven. Hur gör man då för att få hög innovation och tillväxt? Vi släpar efter därför att vi har dålig infrastruktur, bland annat när det gäller IT och elförsörjning. Det gäller att analysera (som Swedish Economic Forum gjort) och att framförallt hitta kostnadsfördelar.

Brister i kompetensförsörjning

– Vi har tappat mycket på grund av dålig kompetensförsörjning och matchning. Detta har varit känt en längre tid, men vi har inte gjort något åt det, konstaterade Johan Eklund.

Han betonade att undersökningar och åtgärder bör vara inriktade på välstånd. Innovationer har inget egenvärde, de har värde bara om de leder till ökat välstånd.

Problemen med kompetensförsörjning återkom i flera av presentationerna under dagen och även under de replikskiften som förekom. Det är lätt att anknyta till dagens inledande ord från Jernkontorets vd Bo-Erik Pers, som uppmanade landets ungdomar att utbilda sig så att de kan komma in i vår stålbransch.

//

https://www.nordiskaprojekt.se/