Lär dig se naturen med nya ögon - börja fågelskåda

Det finns nog inget som slår våren. Speciellt maj månad, när fåglarna sjunger som mest. Vid en parkering i Hallonbergen en regnig lunch möts vi upp för onsdagspromenad kring Råstasjön. Regnet till trots står det ett gäng fågelskådare med kikare kring halsen, redo att utforska vad sjöns flertal biotoper har att erbjuda. Gigi, Sveriges enda kvinnliga professionella fågelskådare, håller i onsdagsvandringarna och lånar glatt ut kikare till de som saknar. För det är alltid många glada hobbyskådare med som inte har hunnit investera i en bra kikare än. Annars består grupperna av en och annan fågelnörd som de glatt kallar sig och en mängd mittemellan. Det bästa är att alla är välkomna och att alla känner att de får ut något av vandringarna.

Efter flera dagars sol och två dagars regn, lyser grönskan upp den annars gråa dagen. Fåglarna verkar njuta av den frodande växtligheten och sjunger från både trädkronor och mark. Sånger som sprider vårglädje och påminner om tidiga dagars lek på gröna ängar. Gruppen tar sig i sakta takt genom skogen fram till sjön och stannar upp och lyssnar, tittar och diskuterar. Hela vandringen blir näst intill meditativ och man ser naturen på ett helt annat sätt än under en vanlig promenad. En av deltagarna berättade hur hon tidigare gått runt sjön varje dag men inte upplevt den som nu. Nu ser hon saker hon tidigare inte vart medveten om och är inne på fjärde året med Gigi.

När Gigi berättar om sångerna, drar hon metaforer så att man får en bild i huvudet och lättare kan lära sig. Exempelvis låter Trädgårdssångaren som fyra damer på ett kafferep och Svarthättan låter som bara två. Bofinken tar i från klorna och har en slut-trudelutt, medan Lövsångaren med sin liknande sång är mer ödmjuk. Om man ska kunna en enda fågelsång så är det Lövsångarens! ”Det är Sveriges vanligaste fågel” berättar Gigi. Talgoxen låter numera som en cykelpump, men lät för en generation sedan mer som ’tititut tititut’. Detta beror på att miljön har blivit så bullrig och talgoxen har anpassat sitt läte för att göra sin röst hörd. ”Men varför sjunger fåglar då?” frågar hon deltagarna. ”För att hävda revir” svarar en, ”och för att dejta”.

En av deltagarna säger att man inte kan komma ihåg allt från en vandring, men hon brukar alltid ta med sig minst en av de sakerna Gigi berättar om. Idag var det historien om Tornseglare som satte spår. De kan bli uppåt 20 år och kan på en livstid flyga sträckan till månen tur och retur sju gånger. Tornseglaren spenderar nästan all sin tid i luften och både sover och äter flygandes. Av den anledningen har de väldigt små ben och kan ha svårt att lyfta om de mot förmodan skulle landa på plan mark. De är fantastiska flygare och kan störtdyka med hastigheter på 200km/h. Precis som med svalan kan man läsa vädret på tornseglaren och vid lågtryck flyger båda lågt för att fånga de insekterna som pressas ner av väderomslaget.

En timma in i vandringen stannar alla tyst på en grusväg, det är en konflikt i luften. Två svartvita flugsnappar-hanar markerar revir på varsin sida vägen. ”Om ni har trädgård, vill ni ha en svartvit flugsnappare” berättar hon för deltagarna som fortfarande försöker urskilja fågelkonflikten. En flugsnappare kan äta upp till 2400 mygg per dag, så Gigi rekommenderar alla att snickra ihop en holk och sätta upp vid huset och se till att inte blåmesen hinner flytta in först. Inte för att det är något fel på blåmesen, den äter bara inte lika mycket mygg.

”Från något dåligt kommer alltid något gott” säger Gigi och berättar om varför hon bytte bransch från IT till fåglar. Hon bytte från ett IT-jobb till ett annat som inte kändes bra och tankarna om att utveckla fågelintresset tog fart. Hade det istället vart ett bra jobb hade hon förmodligen fortfarande vart kvar i den branschen. Gigi drivs av natur, djur och att få undervisa folk så detta passar henne som handen i handsken. Tidigare hade hon ett stort intresse för hästar och drev ridskola i Skåne, men menade att det intresset dog när det blev arbete av det. På frågan om inte intresset för fåglar också kommer att dö svarar hon ett självklart nej, ”fågelskådning är för varierande för att intresset ska dö”. Och det där med tålamod har hon aldrig tänkt på, det handlar snarare om ett lugn och att kunna, eller snarare få chans att släppa allt annat. Hon berättar om ett advokatpar hon guidade som började vandringen framför mobilen, men som en och halv timma senare inte hade kollat mejlen en enda gång. Hon frågade dem om de hade tänkt jobb under vandringen och båda hade förvånat tittat på varandra och lättsamt skrattat ”nej, va skönt”.

En av deltagarna stannar upp och kikar på en duva som sitter i ett träd och hon förklarar hur dessa vandringar även berikar hennes egna promenader, ”jag lär mig något nytt varje gång och lär mig se saker även på egen hand”. Man får vara ute och stanna upp, det gör man inte annars menar hon. En äldre man från Danderyd berättar att han inte går ut om det inte vore för de här vandringarna och de betyder därför mycket för honom, man behöver den extra motivationen. Det finns även morgonvandringar som är populära och man mår bra av att gå upp tidigt, man känner sig mer levande och får en bra start på dagen. ”Men det kan vara svårt” berättar ytterligare en deltagare ”så det är bra med en anledning att komma iväg”.

Efter två timmar är vandringen slut och folk åker tillbaka till jobb eller på andra upptåg. Gigi packar ihop kikare och gör sig redo för att åka till slottet där fisktärnorna attackerar högvakten. Hon ska intervjuas i fem minuter, ”lite tid för att åka så långt kanske, men någon måste försvara fåglarna också” skrattar hon.