Fjärilars ögonfläckar skrämmer fienden

Det är inte bara småfåglar som skräms av fjärilars ögonfläckar. Även större predatorer som hönsfåglar uppfattar ögonfläckarna som skrämmande. Detta visar en ny studie vid Stockholms universitet och Linköpings universitet som publicerats i den internationella tidskriften Behavioral Ecology.

Stora ögonfläckar finns hos ett flertal djurarter som insekter, groddjur och fiskar. Tidigare studier har visat att småfåglar undviker att attackera eller skräms iväg av fjärilar som har ögonfläckar, trots att dessa är både ätliga och ofarliga.

– Dagfjärilen påfågelöga, Inachis io, har fyra stora ögonfläckar på ovansidan av vingarna. Under vila döljer påfågelögat sina ögonfläckar genom att sitta med vingarna hopslagna och ser då mest ut som ett visset löv. Om den störs ändrar den dock drastiskt sin taktik och slår hastigt upp sina vingar för att visa upp ögonfläckarna. Tidigare försök har visat att vilda småfåglar, så som talgoxe och blåmes, skräms iväg av detta beteende och undviker att attackera, säger Martin Olofsson, doktorand vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet

En tänkbar förklaring till att småfåglarna skräms av fjärilars stora ögonfläckar kan vara att de påminner fåglarna om deras egna predatorer, exempelvis ögonen hos en sparvuggla. En annan förklaring kan vara att småfåglar blir skrämda av bjärta färgmönster i sig, eftersom deras normala byten oftast är kamouflagefärgade och svåra att få syn på. Forskningen har under de senaste åren varit inriktad på att avgöra vilken förklaring som är mest sannolik. – I den nya studien har vi undersökt om ögonfläckarna också skrämmer tamhöns, som ju är betydligt större fåglar. Vi iscensatte interaktioner mellan höns och fjärilar som antingen hade intakta ögonfläckar eller där ögonfläckarna var övermålade. Resultaten visade att även hönsen blev skrämde av fjärilens plötsliga display, säger Martin Olofsson.

De höns som mötte fjärilar med intakta ögonfläckar blev mer vaksamma och tog längre tid på sig att komma tillbaka till fjärilen. De var också mer benägna att ge ifrån sig ett särskilt larmläte än de höns som mötte fjärilar som hade ögonfläckarna övermålade. Det särskilda larmlätet hönsen gav ifrån sig är ett läte de ger ifrån sig när de är oroliga och det är markbundna predatorer som räv, katt eller vessla i närheten.

– De nya resultaten visar alltså att ögonfläckar framkallar rädsla hos hönsen, snarare än att hönsen bara har en motvilja mot iögonfallande mönster som sådana. Det här stöder idén om att stora ögonfläckar hos fjärilar faktiskt har som funktion att härma ögonen hos fjärilspredatorernas egna fiender och att de kan skrämma också relativt stora predatorer som höns, säger Martin Olofsson.

Artikeln i Behavioral Ecology
http://beheco.oxfordjournals.org/content/24/1/305.full.pdf+html?sid=44fcfc6d-d3b2-41cd-8314-d3ba2bea9737

För ytterligare information
Martin Olofsson, doktorand vid Zoologiska institutionen, Stockholm universitet, tfn 08-16 40 41, mobil 0708-661177, e-post martin.olofsson@zoologi.su.se

Hanne Løvlie, forskare vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, Linköping universitet, tfn 013-286681, mobil 0736-394497, e-post hanne.lovlie@liu.se