Singlar utan barn ny riskgrupp för fattigdom

Andelen fattiga bland ensamhushållen har ökat kraftigt i Sverige, enligt officiell statistik. Men medan fattigdomsrisken för ensamstående föräldrar länge varit känd visar nu en ny studie i sociologi från Stockholms universitet att även singlar utan barn har en dramatiskt ökad risk att hamna i fattigdom. Forskarna kopplar också ökningen av fattigdom till restriktioner i arbetslöshetsförsäkringen.

– Idag är risken för att vuxna singlar hamnar i fattigdom nästan lika stor som hos ensamstående föräldrar. Även om den största ökningen skett för ensamstående föräldrar så är det utvecklingen hos vuxna singlar som överraskat oss mest. Det här är en nyupptäckt riskgrupp för fattigdom, säger Susanne Alm, docent i sociologi vid Institutet för social forskning, SOFI, på Stockholms universitet och en av forskarna bakom studien.

Att ha en partner skyddar mot fattigdom

Resultatet från studien visar att andelen singlar i arbetsför ålder – både med och utan barn – som riskerar att hamna i fattigdom har ökat kraftigt sedan slutet av 1980-talet. För gruppen ensamstående föräldrar har risken ökat från 7 procent till runt 28 procent, och bland singlar utan barn från 10 till 24 procent. För par (med eller utan barn) är ökningen betydligt lägre och endast några få procentenheter. När en partner står utan arbete skyddar den andre partnern ofta hushållet från att hamna i fattigdom – ett skydd som ensamhushåll inte har.

– Arbetslöshetsförsäkringen har blivit mer restriktiv och begränsad under de senaste decennierna. Idag är det färre som kvalificerar sig, och de som gör det får också en mindre andel av sin tidigare lön i ersättning. Det är en huvudförklaring till den ökande fattigdom bland ensamhushåll som vi observerar i Sverige, säger Rense Nieuwenhuis, docent i sociologi vid SOFI.

Kopplade förändrad socialpolitik till singlars fattigdom – för första gången

Forskarna har kunnat utesluta andra möjliga förklaringar till hushållens ökade ekonomiska utsatthet, däribland förändringar i barnbidraget, försörjningsstödet, sjukförsäkringen, och aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Även vissa arbetsmarknadsförändringar analyserades, såsom den ökade andelen tidsbegränsade anställningar och andelen egenföretagare.

– Vi kan nu visa att nedskärningar i arbetslöshetsförsäkringen har haft en stor inverkan på ensamhushållens ekonomiska situation. Det är nästan hälften av ökningen av fattigdom som förklaras av detta, säger Kenneth Nelson, professor i sociologi vid SOFI.

Fakta: Definition av begreppet “i risk för fattigdom”

I risk för fattigdom räknas den som har en disponibel inkomst (korrigerad för hushållsstorlek och sammansättning) som ligger under 60 procent av medianinkomsten. Den här fattigdomströskeln tillämpas bland annat av EU-kommissionen.

Fakta: Så gick studien till

I studien har registerdata för 400 000 vuxna i åldern 25-64 år bosatta i Sverige under perioden 1988 till 2011 analyserats. Utvecklingen av fattigdom för olika hushållstyper har undersökts genom data från SCB. För varje år har ett slumpmässigt och riksrepresentativt urval på runt 15 000 personer gjorts, med uppgifter om inkomst, sysselsättning och familjesituation. Forskarna kombinerade sedan dessa data med information om arbetslöshetsförsäkringen: Hur många av de arbetslösa som kvalificerade sig till den inkomstbaserade försäkringen, samt hur stor andel tidigare lön som ges i ersättning.

Mer om forskningen

Susanne Alm, Kenneth Nelson, Rense Nieuwenhuis, The Diminishing Power of One? Welfare State Retrenchment and Rising Poverty of Single-Adult Households in Sweden 1988–2011, European Sociological Review, DOI: https://doi.org/10.1093/esr/jcz053 

https://academic.oup.com/esr/advance-article/doi/10.1093/esr/jcz053/5601460

Kontaktinformation

Susanne Alm, tel 08-16 34 03, mobil: 0704-854045, e-post susanne.alm@sofi.su.se

Kenneth Nelson, 08-674 71 28, e-post: kenneth.nelson@sofi.su.se