Blogginlägg —
Har alla adhd nu?
Nej, alla har inte adhd, men vi lever i ett samhälle som gör det svårare för oss alla att fokusera. Den nyss publicerade PISA-undersökningen 2025 visar att svenska 15-åringars resultat i läsförståelse och matematik fortsätter att sjunka och nu är de lägsta som har uppmätts i Sverige. Samtidigt diskuteras vilken roll bland annat skärmanvändning och förändrade läsvanor spelar för barns koncentration och lärande.
Samtalet om adhd har samtidigt flyttat in i vardagsrummen, flödena och fikarummen. Fler känner igen sig, fler söker hjälp och fler får en diagnos – vilket får många att undra om adhd faktiskt har blivit vanligare eller om det är något annat som händer. Vi ställde fem frågor till Martina Nelson, legitimerad psykolog och verksamhetschef på Elly Care.
Har alla adhd nu?
– Nej. Adhd har alltid funnits – men vi har blivit bättre på att upptäcka personer som tidigare missades. Diagnoskriterierna har justerats något, och kraven i skola och arbetsliv ser annorlunda ut än förr. Vi pratar mer om adhd och stigmat kring att få en diagnos har minskat. Men det är viktigt att skilja mellan att känna igen sig i adhd-symtom, till exempel på grund av stress, och att faktiskt ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Varför behöver så många utredas – och varför får så många diagnos?
– Ökad kunskap plus minskat stigma gör att fler söker hjälp och därmed får rätt förklaring, behandling och verktyg. Dessutom uppmärksammas grupper som tidigare hamnade utanför radarn – flickor, kvinnor och äldre exempelvis. Samtidigt ställer dagens samhälle högre och högre krav på planering, uppmärksamhet och förmåga att reglera energi, känslor och impulser. Fler har helt enkelt svårt att leva upp till det som förväntas.
När bör man göra en utredning?
– När svårigheterna är långvariga, påverkar flera delar av livet och tydligt gör vardagen svår – i skolan, på jobbet, i relationer, för den psykiska hälsan eller ekonomin. Det är också viktigt att flera symtom och svårigheter funnits redan i barndomen.
Vad tänker du om att BUP:s resurser går till utredningar?
– Utredningar är väldigt viktiga, men det blir inte bra om det samtidigt tränger undan barn som behöver behandling för depression, ångest eller andra psykiatriska problem. En diagnos måste dessutom följas av stöd och insatser – annars förflyttar vi bara problemen. Jag vill se att man erbjuder insatser även innan en utredning genomförs när behovet finns, både i vården och i skola och omsorg. Samtidigt ska vi komma ihåg att en utredning i sig kan vara mycket hjälpsam och terapeutisk: den kan ge svar på varför saker blir svårt och skapa bättre förståelse från omgivningen.
Om det är så att sättet vi lever på ger fler av oss adhd-liknande svårigheter – vad kan man göra för att må bättre?
– Vi lever i ett samhälle byggt på frihet, flexibilitet och eget ansvar. Det är svårt att parera, särskilt med adhd eller autism. Att prioritera i livet, när gränserna mellan arbete, skola, fritid och återhämtning suddas ut, är svårt. Jag tror att pendeln behöver vända: mer struktur och tydliga ramar för vad som förväntas och hur man vet att man är klar med en uppgift, ”single-tasking” i stället för allt på en gång och naturligtvis pauser från det digitala bombardemanget – diskussionen efter PISA-rapporten blir intressant att vara med i. Annat viktigt är att prioritera sömn och fysisk aktivitet liksom att skapa förutsättningar utifrån hur människor faktiskt fungerar, i stället för att bara efterfråga mer självdisciplin. Det som är bra för personer med adhd och autism är oftast bra för alla.
Vill du göra en adhd-utredning? Läs mer och boka ett första samtal via länken nedan.
