Blogginlägg —
Självmord bland unga flickor ökar – vad kan vi vuxna göra?
Det är svårt att ta in och ännu svårare att prata om. Men en ny svensk studie visar en utveckling som får många föräldrar att känna oro. Studien har undersökt självmord bland barn i Sverige under fyra decennier och visar att självmord bland flickor i åldern 10 till 14 år har ökat stadigt sedan 1980-talet, medan utvecklingen bland pojkar i samma ålder legat still. Det avviker från den övergripande trenden i Sverige, där självmordstalen generellt minskat sedan 80-talet. År 2023 var suicidtalen faktiskt högre bland flickor än pojkar i åldrarna 10–14.
För de föräldrar som känner sig oroliga följer ofta den svåra frågan: Hur vet man om ett barn mår så dåligt att det är fara på riktigt? Som psykolog möter jag ofta föräldrar som känner igen sig i den oron – men inte vet vad de ska göra med den, och så här brukar jag svara.
Man planterar inte tankar genom att fråga
En vanlig rädsla är att samtal om självmord ska väcka tankar som annars inte hade funnits. Men den rädslan behöver vuxna försöka ta sig förbi. Att fråga ökar inte risken. Tvärtom kan frågan vara avgörande. För ett barn som bär på mörka tankar kan det vara en lättnad att en vuxen vågar sätta ord på det som barnet självt kanske inte klarar att säga.
Enkla formuleringar kan räcka: "Ibland när man mår väldigt dåligt kan man få tankar om att man inte vill leva. Har du haft sådana tankar?" Eller: "Har det känts så jobbigt någon gång att du tänkt att du vill försvinna?"
Det avgörande är inte att hitta exakt rätt ord, utan att samtalet inte stängs ner av panik, skam eller för snabba lösningar. Barn behöver känna att den vuxna klarar av att höra även det svåra.
Tecken att ta på allvar
Hos barn visar sig psykiskt lidande ofta indirekt. Det kan handla om irritabilitet, tillbakadragenhet, sömnsvårigheter, magont eller att barnet tappar intresse för sådant som tidigare var viktigt. Barn säger inte alltid "jag mår dåligt". De kan säga "jag vill inte gå till skolan", "jag hatar mig själv" eller "alla skulle ha det bättre utan mig." Vuxna behöver lyssna efter innebörden bakom orden.
Om ett barn säger att det inte vill leva ska det alltid tas på allvar. Stanna kvar, fråga mer och hjälp barnet vidare. Vid konkreta självmordsplaner – kontakta psykiatrisk akutmottagning eller ring 112.
Vad kan föräldrar göra?
Det börjar sällan med det stora samtalet. Det börjar i vardagen, med att lägga undan mobilen när barnet pratar, att inte bara fråga om prestationer, att visa att svåra känslor får finnas. En trygg relation byggs i alla små stunder innan krisen kommer. Om du är orolig, kontakta skolan tidigt. Fråga vad de ser. Sök hellre hjälp en gång för mycket.
Barn behöver inte perfekta vuxna. De behöver vuxna som märker, frågar, lyssnar och agerar.
Caroline Erkers svarar här på några av de vanligaste frågorna om barn som inte mår bra psykiskt.
1. Hur pratar jag med mitt barn om självmord utan att plantera tankar? Forskning visar tydligt att det inte planterar tankar att fråga – tvärtom öppnar det en dörr. Välj ett lugnt tillfälle och ställ direkta men omtänksamma frågor. Det viktigaste är att barnet känner att det kan vara ärligt utan att reagerar med panik.
2. Hur vet jag om mitt barn mår dåligt när det inte säger något? Titta efter förändringar i beteende: att de drar sig undan, sover annorlunda eller tappar intresset för saker de tidigare tyckte om. Förändringen i sig är signalen – inte hur barnet mår i ett enskilt ögonblick.
3. Vad gör jag om mitt barn säger att det inte vill leva? Ta det alltid på allvar. Stanna kvar, fråga mer och hjälp barnet vidare. Lämna det inte ensamt med känslan. Vid konkreta planer – ring 112 eller kontakta psykiatrisk akutmottagning samma dag.
4. Kan barn i 10-årsåldern verkligen ha suicidala tankar – och hur yttrar det sig? Ja, och det är viktigt att vi inte underskattar det. Yngre barn uttrycker det sällan med ord – det kan handla om mörka teckningar, lekar där karaktärer dör, eller meningar som "alla skulle ha det bättre utan mig." Ta den typen av uttryck på allvar och fråga mer.
5. Vad är skillnaden mellan tonårskriser och något mer allvarligt? Det handlar om varaktighet, intensitet och om barnet förlorar förmågan att fungera i vardagen. Om nedstämdheten pågår i mer än ett par veckor, om barnet isolerar sig helt eller uttrycker hopplöshet inför framtiden – då är det dags att söka hjälp.
6. Hur påverkar sociala medier flickors psykiska hälsa i den här åldersgruppen? Sociala medier kan förstärka jämförelse, utanförskap och känslan av att inte räcka till. Flickor är generellt mer känsliga för sociala signaler och relationsbaserad stress. Det handlar inte om att förbjuda skärmar, utan om att prata om vad barnet möter där – och hur det känns.
7. Vad ska jag göra om jag är orolig men inte vet om jag överreagerar? Fråga dig själv: vad är värst – att ta upp det och ha fel, eller att inte ta upp det och ha rätt? Att fråga ditt barn hur det mår är aldrig fel. Magkänslan hos en förälder är ofta ett viktigt instrument.
8. När ska jag söka professionell hjälp – och var vänder jag mig? Sök hjälp om ditt barn mår dåligt under en längre period, om det finns självskadebeteende eller uttalanden om att inte vilja leva. Kontakta vårdcentralen eller BUP. Ring 1177 för vägledning. I akuta situationer – ring 112.
9. Hur hanterar jag min egen oro som förälder utan att överföra den på barnet? Det är mänskligt att bli rädd när ens barn mår dåligt. Försök hålla dina starkaste reaktioner utanför rummet när du pratar med barnet. Sök eget stöd – via vänner, partner eller samtalsstöd – så att du kan vara en trygg vuxen som inte ger barnet skuldkänslor för att det tog upp ämnet med dig.
10. Vad kan jag göra hemma för att stärka mitt barns motståndskraft? Rutiner, sömn och rörelse är viktiga grundpelare. Men det viktigaste är relationen – att barnet vet att det är älskat oavsett prestation och att hemmet är en plats där det får vara sig självt.
Behöver du eller någon du känner stöd? Ring Minds Självmordslinje på 90101 eller 1177 för vägledning. Vid akut fara – ring 112.
Caroline Erkers är legitimerad psykolog och VD för Svea KBT.
