Blogginlägg - 21 December 2020 11:58

Dags att summera 2020

Svebio har fyllt 40 år 2020. Vi kunde inte fira med en stor festmiddag som vi hade hoppats och planerat. Pandemin tog död på samvaron och de personliga mötena. 2020 var året då vi möttes via Zoom, Teams och Skype. Trist, och ibland effektivt. Men inget kan ändå ersätta att träffas öga mot öga eller diskutera informellt vid en lunch eller på en kaffepaus under en konferens.

I slutet av året valde vi att fira vårt jubileum med en serie kalenderluckor där vi konstaterar att mycket hänt under de gångna 40 åren. Vi har gjort ett omfattande skifte från fossilt till förnybart, där bioenergin stått i centrum, och som Europa i övrigt nu måste ta efter.

Mycket hände under 40 år, gradvis och genom insatser av tusentals kunniga praktiker runtom i landet, alltifrån forskare, utredare, konsulter och ingenjörer till skogsägare, odlare, maskinentreprenörer, chaufförer och alla medarbetare på värmeverk, kraftvärmeverk, pelletsfabriker, drivmedelsfabriker, terminaler, hamnar och alla andra arbetsplatser som behövs för att skapa en fungerande försörjningskedja för bioenergi. Omvandlingen av energisystemet har genomförts av vardagslivets hjältar i tusental. Utan fungerande styrmedel som lagts fast av politiker av olika färg hade det dock inte skett.

Mycket hände under 40 år.

Men vad hände 2020? Vad var de viktigaste trenderna och nyheterna?

I min spaning har jag noterat fyra trender som kommer att få stor betydelse för bioenergin de kommande åren. Först två tråkiga trender, sedan två positiva:

Den första tråkiga trenden är att det sprids en mycket mer negativ och kritisk bild av bioenergin än tidigare.

Tyvärr har den negativa opinionsbildningen också fått fäste inom delar av den svenska miljörörelsen. Greenpeace, tidningen ETC, Klimatsvaret, Klimatriksdagen och en del andra grupperingar sprider en bild av att biobränslen är lika skadliga för klimatet som fossila bränslen. De bygger till stor del sin argumentation på kolskuldsteorin – att förbränning av biobränslen från skog ger upphov till en skuld som det tar 60 – 100 år att betala av i form av ny tillväxt. Inspirationen kommer från den europeiska miljörörelsen där organisationer som Birdlife Europe, Transport & Environment, Greenpeace, Fern och inte minst EASAC, de samlade vetenskapsakademiernas gemensamma organisation, sedan många år bedrivit systematisk kampanj mot bioenergi.

Många andra svenska aktörer tar till sig det här resonemanget och företrädarna har fått gott om utrymme i media, exempelvis i radio och TV. Kolskuldsteorin, som motsägs av de allra flesta i vetenskapssamhället och som strider mot klimatkonventionens, IPCC:s och EU:s regelverk för att bokföra utsläpp, lyfts fram som en sanning.

Dessutom sprids uppfattningar om att biobränslen utgör en begränsad resurs och att det finns mycket ohållbara biobränslen. Istället för att se potentialer och möjligheter med bioenergi betonar allt fler begränsningar och risker. Det sker också av personer som tidigare varit våra vänner och supportrar.

Detta sker i ett läge då EU infört tydliga hållbarhetskriterier inte bara för flytande biobränslen och biodrivmedel utan också för fasta biobränslen och biogas. Alla borde kunna vara trygga med att det finns lagstiftning som garanterar att bioenergin är hållbar. Istället ifrågasätter allt fler bioenergin på lösa grunder. Det kommer att skapa onödiga svårigheter att nå ambitiösa klimatmål i EU.

Den andra negativa trenden handlar om elmarknaden. 2020 är året då det blivit uppenbart att bristen på samordning och styrning av den svenska elmarknaden kommer att få stora negativa effekter, inte minst för kraftvärmen och biokraften.

Efter femton år av investeringar i biobaserad kraftvärme, från införandet av elcertifikatsystemet 2003, har det nu tagit stopp. Alla talar väl om biobaserad kraftvärme för att ge lokal elproduktion, klara kapacitet i de lokala elnäten, ge stabil planerbar produktion och balanskraft i elsystemet. Men ingen ser till att biokraftvärmen får förutsättningar att spela denna roll.

Tvärtom, den mycket omfattande utbyggnaden av vindkraften skapar allt större överskott av el som pressar elpriset, ofta ner mot noll, vilket omöjliggör investeringar och även drift av befintliga kraftvärmeanläggningar. Många av vindkraftens investerare är skyddade mot den låga prisnivån eftersom de får betalt genom långsiktiga så kallade PPA-kontrakt med fast pris och ursprungsgarantier.

Att biokraften ofta negligeras illustreras av en artikel i DN om elförsörjningen på Gotland. Lokal, planerbar biokraft borde vara en självklar pusselbit men nämns inte.

Så till ett par positiva trender 2020:

Den första handlar om bio-CCS och annan teknik för negativa utsläpp kopplade till bioenergi.

För ett par år sedan var detta bara en spekulativ framtida lösning. Nu jobbar ett stort antal av företagen i bioenergibranschen med konkreta projekt för lagring av biogen koldioxid eller biogent kol. Det skapar stärkta argument för bioenergin, om man efter förbränning kan ta vara på koldioxiden och lagra den. Det ger bioenergilösningar ett försteg framför annan förnybar energi.

Stockholm Exergi har fattat ett principbeslut om att tillämpa bio-CCS vid Värtanverket före 2025. Mälarenergi, Växjö Energi, Söderenergi och flera andra bolag studerar hur man skulle kunna tillämpa bio-CCS vid sina anläggningar. Jämtkraft och Öviks Energi tittar på lösningar med bio-CCU, att göra bränslen från återvunnen koldioxid tillsammans med förnybar vätgas.

Stockholm Exergi arbetar också med biokol, och en rad mindre värmeverk i Skåne har produktion av biokol på gång vid sina anläggningar, i Skurup, Svedala, Hammenhög och Tommarp.

Den andra positiva trenden är internationell. Det amerikanska presidentvalet om EU-kommissionens gröna giv blåser nytt liv i det globala klimatarbetet.

När Donald Trump lämnar Vita huset och Joe Biden tar över som president kan USA återansluta till Parisavtalet, och börja introducera olika klimatpolitiska åtgärder på hemmaplan. EU:s ledare har i december enats om ett skärpt klimatmål för unionen. Målet för 2030 har satts till 55 procent reduktion jämfört med 1990. Målet för 2020 var tidigare 20 procent och för 2030 var det 40 procent, så det är en kraftig ambitionshöjning.

Tillsammans kan EU och USA nu ta täten i det globala klimatarbetet. Inför nästa års klimatmöte i Glasgow gäller det att åter bygga upp en koalition av länder som äntligen kan åstadkomma en global reduktion av koldioxidutsläppen. Den avgörande frågan blir om man kan få med sig Kina på tillräckligt konkreta och snabba åtgärder.

Det är inte självklart att EU:s gröna giv eller Biden-administrationen kommer att gynna bioenergin. I EU ser vi hur kommissionen i sitt förslag till taxonomi missgynnar bioenergin i förhållande till andra lösningar. Kommissionens tjänstemän och politikerna i EU-parlamentet och i många regeringar påverkas av den negativa opinionsbildningen. Det får genomslag i enskilda länder. I Nederländerna har resultatet blivit att man mönstrar ut bioenergilösningar. Alla mina fyra trender ger starka argument för att vi i bioenergibranschen måste bli bättre på att argumentera för vår sak och bättre på att organisera oss.