SLS välkomnar hälsoreform för barn och unga och efterlyser en resursstark elevhälsa

Utredningen om en sammanhållen god och nära vård för barn och unga föreslår bland annat att det hälsofrämjande arbetet ska förtydligas i hälso- och sjukvårdslagen och att ett nationellt hälsovårdsprogram för barn och unga tas fram och implementeras i hälso- och sjukvården.

Svenska Läkaresällskapet (SLS) välkomnar utredningen och de förslag som syftar till att förbättra vården för barn och unga och minska fragmentiseringen och glappen mellan olika vårdgivare i hälso- och sjukvården.

– Vi delar helt uppfattningen om att det behövs ett nationellt hälsovårdsprogram som tar ett helhetsgrepp om barns och ungas hälsa, utveckling och välmående under hela uppväxttiden, säger Tobias Alfvén, ordförande i Svenska Läkaresällskapet. Programmet bör vara kunskapsbaserat och inkludera hälsofrämjande och förebyggande insatser riktade till barn och unga avseende både fysisk och psykisk hälsa.

SLS vill här lyfta fram de professionella organisationernas roll när det gäller att ta fram kunskapsunderlag. Ett exempel är Svenska Läkaresällskapets projekt ”Kraftsamling för ungas psykiska hälsa” ett samverkansprojekt mellan SLS och fem specialitetsföreningar och flera forskargrupper.

– Vi kunde initiera en vetenskapligt förankrad tvärprofessionell kraftsamling för elevers psykiska hälsa och på kort tid presentera förslag på vetenskapligt förankrade insatser för att förbättra barn och ungas psykiska hälsa, säger Josef Milerad, skolläkare och ordförande för SLS arbetsgrupp Kraftsamling för ungas psykiska hälsa.

SLS är även positivt till en tydligare och mer enhetlig styrning av hälsofrämjande och förebyggande insatser till barn och unga med ett helhetsperspektiv på hälsa och förslaget om förtydligande i hälso- och sjukvårdslagen att hälso- och sjukvården ska arbeta för att främja hälsa. SLS understryker dock att en enhetlig styrning inte bör innebära att man splittrar och flyttar hälsofrämjande insatser mellan olika verksamheter.

Utredningen föreslår även bättre samverkan mellan huvudmän för verksamheter som barn och unga har särskilt mycket kontakt med, eftersom det kan bidra till bättre sammanhållning i dagens fragmentiserade hälso- och sjukvårdssystem. SLS är positivt, men de juridiska konsekvenserna av lagförslaget behöver kartläggas.

Vidare för utredningen ett resonemang om att regional huvudman för hälsouppföljning kan vara ett möjligt framtida vägval. SLS anser tvärtom att barn och ungdomar bör ha tillgång till en resursstark elevhälsa som kan arbeta både med generella hälsofrämjande insatser och med insatser på individnivå.

Utredningen konstaterar att det finns brister inom elevhälsan när det gäller att erbjuda hälsofrämjande insatser på gruppnivå och att man alltför ensidigt kopplar ihop det hälsofrämjande arbetet med en inriktning på att klara utbildningens mål. Dessa svagheter i elevhälsans förebyggande insatser vill man korrigera organisatoriskt genom att regionerna får ett helhetsansvar för hälsouppföljningen och primärvården övertar det hälsofrämjande uppdraget från elevhälsan.

– Flertalet barn som går i skolan har ingen regelbunden kontakt med vårdcentralen och därför blir det ofta ytterligare en aktör som ska blandas in i det hela. Vårdcentralen har heller ingen insyn i skolans verksamhet, vilka anpassningar som kan och ska göras och samverkan blir därför svårare. När det gäller en effektivisering av det preventiva arbetet, vaccinationer och handläggning av NPF-frågeställningar är det lämpligare att bygga ut elevhälsan och utveckla samarbetet mellan elevhälsa, barn och ungdomsmottagningar (BUMM) och barn och ungdomspsykiatri (BUP), avslutar Josef Milerad.

Läs hela remissvaret