Svensk sjukvård följer inte lagen

• ”Vi har tidigare framhållit att medicinska bedömningar i mötet mellan patient och läkare är vårdens utgångspunkt (Brännpunkt 25/12 2013). Det är i dessa möten som de medicinska behoven framkommer. Patientens berättelse, patient–läkarsamtalet och läkarens undersökning mynnar ut i planering av diagnostik, behandling och uppföljning där läkarens professionalitet och patientens delaktighet i beslut och vård går hand i hand”, säger Ingemar Engström, arbetsgruppens ordförande.

• ”Man måste ha tid för dessa möten, tid som i dag ofta inte finns i tillräcklig omfattning. Läkaren måste också tillåtas att ta ett personligt ansvar och följa patienten tills behandlingen är avslutad, vilket har blivit allt svårare i rådande system”, fortsätter han.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen är målet för hälso- och sjukvården ”en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen” och ”den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården”. Dessa mål formulerades på grundval av den så kallade Prioriteringsutredningen som fastslog att patienter ska prioriteras utifrån tre grundläggande etiska principer: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. De två första principerna ska vara överordnade den tredje. Viktigast är således att alla människor behandlas på lika villkor, oavsett kön, ålder, socioekonomisk tillhörighet etc, och att vård ges utifrån patientens medicinska behov, det vill säga; den som har störst behov ska gå först i kön. Först när dessa två principer har beaktats ska den behandling väljas som är mest kostnadseffektiv.

Uppfyller svensk hälso- och sjukvård i dag lagstiftarens intentioner?

• ”Vårt svar är nej! Vård ges inte på lika villkor för hela befolkningen i vårt land. Det finns betydande skillnader mellan vilken vård som ges med avseende på bostadsort, kön med mera. ”Brister i kontinuiteten är ett av de allra mest påtagliga problemen i svensk hälso- och sjukvård i dag som påverkar den medicinska kvaliteten negativt. Hälso- och sjukvården måste organiseras så att läkaren får bli sin patients läkare, med personligt ansvar och kontinuitet som självklara utgångspunkter. Det är en central uppgift för såväl politik och administration som för professionen”, menar Lollo Makdessi och Märit Halmin, som förra året tog initiativet till ”Läkaruppropet” och nu fortsätter sitt engagemang i frågan genom Svenska Läkaresällskapets projekt ”En värdefull vård”.

• ”Det är vår uppfattning att professionerna inom vården, tillsammans med patienterna, måste få ett betydligt större inflytande. Hälso- och sjukvården behöver ledas av personer som är djupt förankrade i vårdens grundläggande värden”, säger Ingemar Engström.

Läs hela artikeln på www.svd.se/opinion/brannpunkt/sjukvarden-foljer-inte-langre-lagen_3596708.svd

Svenska Läkaresällskapet har startat projektet ”En värdefull vård” i syfte att analysera hälso- och sjukvårdens utveckling de senaste åren – styrformer, struktur, organisation och administration – och visa vägar fram till en hälso- och sjukvård som sker i överensstämmelse med svensk lag och våra yrkesetiska regler. Arbetsgruppen för En värdefull vård består av Ingemar Engström, Örebro universitet, ordförande, Peter Friberg, Sahlgrenska akademin, Märit Halmin, Danderyds sjukhus, Rurik Löfmark, Gävle, Lollo Makdessi, Danderyds sjukhus, Karl Sallin, Astrid Lindgrens barnsjukhus och Astrid Seeberger, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.

Svenska Läkaresällskapet fortsätter att debattera frågan, närmast vid ett seminarium i Almedalen den 2 juli och senare i höst på Medicinska riksstämman, den 4-5 december på Waterfront Congress Centre i Stockholm.