Svenskt världscupsilver i Lonato efter finaldrama

För första gången sedan 2018 hade Sverige två skyttar framme i en världscupfinal i herrarnas olympiska skeet. Senast det hände var Stefan Schön Nilsson en av dem – och det var han även idag. Vid hans sida fanns landslagskollegan Henrik Jansson, som bara hade en världscupfinal på meritlistan sedan tidigare, från 2013 i Nicosia.

Både Henrik och Stefan tog sig vidare till final via särskjutning, efter att ha träffat 123 av 125 i grundomgången. Med två svenskar bland de sex finalisterna steg förhoppningarna om en svensk medalj.

Henrik Janson inledde finalen stabilt, medan Stefan missade några duvor tidigt och tappade rytmen. Efter ytterligare några missar slutade han på femte plats. Henrik däremot sköt förträffligt och gick upp i ensam ledning när fyra skyttar återstod. Kvar bland konkurrenterna fanns två rutinerade tjecker samt världsettan – fyrfaldige olympiske mästaren Vincent Hancock från USA.

Jansson höll nerverna i styr och såg båda tjeckerna missa i avgörande lägen. När bara Hancock återstod som hot, låg de helt lika, på 50 träffar var, inför den sista stationen med två dubbléer kvar. När amerikanen missade sitt sista skott låg guldet plötsligt inom räckhåll för Henrik. Men även han missade den sista duvan, vilket ledde till särskjutning vid ställningen 53–53 – skyttesportens motsvarighet till sudden death.

Även i särskjutningen fick Jansson en matchboll när Hancock missade, men han lyckades inte ta vara på chansen. Till slut blev det rutinen som avgjorde. Hancock höll sig felfri, medan Henrik hela tiden tvingades skjuta efter. Med ställningen 5–3 till amerikanen behövde svensken träffa båda sina duvor för att utjämna – men missade den ena. Guldet gick därmed till Hancock, medan Henrik Jansson säkrade en mycket välförtjänt silvermedalj.

Henrik Jansson uttryckte dock ingen besvikelse efteråt, utan gladdes i stället över sin första världscupmedalj på tolv år.

– Det här var ett kvitto för mig själv på att jag fortfarande har kapaciteten att ta medalj på den här nivån, så jag är väldigt glad och nöjd över min insats, konstaterar han.

Henrik, som är 38 år och rankad 90 i världen bland skeetherrarna, har tillhört världseliten i över ett decennium, men har ännu inte riktigt fått det där definitiva genombrottet – kanske är det nu han blommar ut på allvar? Att han kan ge världsettan en så tuff fajt om guldet blir extra fascinerande när Henrik berättar om sin blygsamma träningsmängd.
– Jag tränar inte lika mycket som många andra och ingår inte i någon SOK-satsning. Jag tränar när jag har tid, helt enkelt. Under en säsong skjuter jag kanske i snitt 12 000 skott – som mest har jag skjutit 15 000 på ett år, berättar Henrik.

Detta kan jämföras med OS-stjärnan Vincent Hancock, som enligt uppgifter skjuter en bra bit över 20 000 skott varje år – och dessutom kan leva på sitt skytte på heltid.

– Ska man slå honom måste man våga gå för det, lita på sig själv fullt ut. Jag hade mina guldlägen idag, lite öppet mål, men jag blev lite för försiktig när jag hade chansen att avgöra. Sen var det knepiga ljusförhållanden och lurig vind på banan idag som gjorde att Hancock missade lite mer än vanligt - under optimala väderförhållanden hade han kanske avgjort finalen snabbare, summerar Henrik ödmjukt.