Bodström tappar ansiktet men behåller kompassen

Debatten tog fart när Sverigedemokraterna valde att ekonomiskt stötta Sara Nilsson, ansvarig utgivare för sajten Dumpen, efter att hon dömts för grovt förtal. Kritiker menar att stödet undergräver rättsstaten. I en uppmärksammad debattartikel går advokaterna Thomas Bodström och Hanna Larsson Rampe längre än så – och anklagar Jimmie Åkesson för att bryta mot grundlagen. Det är ett tungt påstående. Och ett juridiskt felaktigt.

Regeringsformen är tydlig. Enligt RF 12 kap. 2 § får riksdag och regering inte ingripa i myndighetsutövning i enskilda fall. Det handlar om att politiker inte ska styra domar, förvaltningsbeslut eller pågående rättsprocesser. Att ett politiskt parti – eller en privatperson – väljer att donera pengar till någon som dömts i domstol är inte myndighetsutövning. Ingen dom ändras. Ingen åklagare påverkas. Ingen myndighet instrueras. Att kalla detta ett grundlagsbrott saknar stöd i gällande rätt.

Påståendet att donationen skulle vara en “uppmaning till fortsatt brottslighet” är lika tunt. Svensk straffrätt kräver konkret främjande för medverkan till brott (BrB 23 kap.). Det krävs handling, uppsåt och ett påvisbart samband. Inget av detta visas. Här ersätts juridisk analys med moralisk spekulation.

Det finns dessutom en sammanblandning som fördunklar debatten. Kritik mot Dumpens metoder – legitim eller inte – är en sak. Att därifrån dra slutsatsen att ekonomiskt stöd till en dömd person i sig är ett angrepp på rättsstaten är något helt annat. Association ersätter bevisning.

Oavsett politisk uppfattning gäller en grundprincip i ett fritt samhälle: inom lagens ramar har var och en rätt att stödja vad man vill. Det gäller rättshjälp, donationer och opinionsbildning – även när det provocerar.

Och ja, ur ett kommunikativt perspektiv var agerandet effektivt. I stället för affischer, kampanjfilmer och tomma floskler valde man handling. Man tog ställning i en konflikt som engagerar många och ställde sig, i sin egen berättelse, på de utsattas sida. Det kan kritiseras politiskt. Men att kalla det olagligt är att tappa både ansikte, lagbok och ersätta den med en politisk kompass.
Det borde särskilt jurister vara försiktiga med.

Leif J Hamilton