Viktreglering är ofta biologi – inte en brist på karaktär

I samband med årets europeiska obesitaskongress ECO beskriver överläkare André Heikius obesitas som en av Sveriges stora kroniska sjukdomsutmaningar – och varnar för att stigma och ojämlik tillgång till vård håller patienter borta

STOCKHOLM — Ungefär hälften av Sveriges vuxna lever med övervikt eller obesitas, enligt Folkhälsomyndigheten, och obesitas i sig berör enligt Heikius omkring 16–17 procent av de vuxna. Ändå menar André Heikius, överläkare och specialist i obesitasmedicin, att frågan inte får den systematiska uppmärksamhet i samhället och sjukvården som den borde.

”Det här är ingen liten livsstilsfråga. Det här är en stor folkhälsofråga,” säger Heikius. ”Vi talar mycket om typ 2-diabetes, hjärt- och kärlsjuklighet och psykisk hälsa – men för sällan om obesitas som en bakomliggande kronisk sjukdom.”

Drivkrafterna, betonar han, handlar sällan om individuella val. ”Människans biologi har inte förändrats dramatiskt på några decennier. Däremot har vår omgivande miljö gjort det.” Vi rör oss mindre, arbetar mer stillasittande, och den energitäta och ultraprocessade maten har blivit oerhört mycket mer lättillgänglig – samtidigt som många lever med stress och sömnbrist. Han lånar en bild av kollegan Hemmingsson: ”Vi är som kaktusar placerade i en regnskog när det gäller vårt inbyggda behov av att ta alla de kalorier som finns runt oss.”

Kvinnor över 55 och stigmat som håller patienter borta

En grupp Heikius särskilt lyfter fram är kvinnor över 55, där hormonella förändringar efter menopausen påverkar fettfördelning, aptitreglering och insulinresistens, samtidigt som muskelmassan minskar. ”Tyvärr får många kvinnor fortfarande höra att det mest handlar om att äta mindre och röra sig mer. Men det blir för förenklat,” säger han. ”För en kvinna över 55 är viktreglering ofta biologi, och inte en brist på karaktär.”

Stigma har enligt Heikius en avgörande betydelse för när patienter söker vård. Många har länge blivit skuldbelagda för sin vikt, vilket leder till skam och att man väntar för länge – eller undviker vården helt. ”Ibland förklaras symptomen för enkelt med patientens vikt, och då kan andra diagnoser försenas,” säger han. ”Respektfull vård börjar med att se personen, och inte BMI-värdet. Stigma får ingen att må bättre – det gör bara att de söker hjälp senare.”

Ojämlik tillgång: ”inte av postnummer eller plånbok”

Att se obesitas som en kronisk sjukdom snarare än en livsstilsfråga förändrar, menar Heikius, hela vårdens logik: i stället för korta råd kan vården bygga långsiktiga modeller med uppföljning över tid.

Men tillgången är ojämlik. Nuvarande ersättningskriterier innebär att många patienter får betala sin läkemedelsbehandling själva, särskilt de utan typ 2-diabetes. ”Det skapar ett tudelat system,” säger han. Patienter med ekonomiska resurser har i praktiken större möjlighet att få tillgång till vissa behandlingar, vilket riskerar att förstärka hälsoklyftorna. Eftersom obesitas ofta är vanligare i grupper med sämre socioekonomiska förutsättningar riskerar en självfinansierad behandling att förstärka hälsoklyftorna – och de som drabbas hårdast är låginkomsttagare, personer på landsbygden och patienter med flera samtidiga sjukdomar.

”Tillgången till behandling borde styras av medicinska behov, inte av postnummer eller plånbok.”

Modern obesitasvård

Modern obesitasvård är, enligt Heikius, långsiktig, individualiserad och multidisciplinär – en kombination av medicinsk bedömning, kost och fysisk aktivitet, psykologiskt stöd samt vid behov läkemedel och kirurgi. Sverige har starka delar, med specialistcentrum och god tillgång till bariatrisk kirurgi, men vården är fortfarande ojämn. ”Det är inte en dietkur, utan långsiktig, personifierad behandling av en kronisk sjukdom.”

De senaste årens läkemedel beskriver han som ett viktigt tillskott som har förändrat behandlingen, men som ska ses som en del av en hel vårdväg – och han framhåller att det finns både GLP-1-baserade och icke-GLP-1-baserade alternativ, lämpade för olika patienter. ”Läkemedel är inte en genväg bort från vård. Det är en del av en modern och god vård.”

Avslutningsvis betonar han vikten av evidensbaserad och respektfull information: ”Obesitasvården måste bygga på kunskap, men också på ett språk som minskar skam och som gör det lättare för människor att söka hjälp.”

Denna aktivitet har genomförts med stöd av Vivus. Den syftar till att öka medvetenheten om obesitas som kronisk sjukdom och hänvisar inte till någon specifik läkemedelsprodukt.

PR contact
Will Luscombe
On Air Media Group
E-mail: will@onairmediagroup.co.uk