SDR, HRF och FSDB kritiserar regeringens försämring av tolkstödet i arbetslivet. Taket har sänkts från 210 000 till 120 000 kronor per år och möjligheten att använda stödet för personligt biträde har tagits bort. Organisationerna varnar för att många inte längre kan arbeta på lika villkor och kräver en konsekvensutredning, återupptagen dialog och ett behovsbaserat, stärkt stöd.
Sveriges Dövas Riksförbund tillsätter en arbetsgrupp för att analysera hur svenskt teckenspråk kan få starkare språklig status i Sverige. Gruppen ska utreda olika erkännandeformer, juridiska och politiska konsekvenser samt ge förslag till framtida strategier. Målet är att stärka teckenspråkets ställning och rättigheter i samhället.
Ingen människa ska behöva vänta flera dagar för att kunna förstå sin diagnos eller kommunicera med vårdpersonal. När en patient inte får tillgång till tolk riskerar både patientsäkerheten och patientens rättigheter att kränkas. Det handlar inte om ett enskilt misstag, utan om ett systemfel där svensk sjukvård fortfarande inte lever upp till sitt eget löfte om vård på lika villkor.
Dövas psykiska hälsa måste tas på allvar. Idag saknas information och stöd på svenskt teckenspråk och bristen på vårdpersonal med teckenspråkskompetens lämnar många utan hjälp. Det behövs fler psykologer med teckenspråkskunskap, bevarad dövpsykiatrisk kompetens och möjlighet att söka vård direkt. Psykisk hälsa är en rättighet för alla, också döva.
Regeringen stärker TUFF med fler timmar för föräldrar och satsar för första gången särskilt på teckenspråksundervisning för integrerade döva och hörselskadade barn i kommunala skolor. SDR och SDUF välkomnar satsningarna men varnar för att effektiviseringskraven på SPSM inte får hota barns rätt till utbildning på svenskt teckenspråk.
1981 blev Sverige först i världen att erkänna svenskt teckenspråk som undervisningsspråk, ett historiskt steg. Men medan andra länder infört starka språklagar och resurser har Sveriges utveckling stannat av. Språklagen från 2009 finns, men krav, ansvar och uppföljning saknas i praktiken.
Sedan 1989 har Sveriges Dövas Riksförbund vid varje kongress visat uppskattning för personer som gjort betydande insatser för döva både nationellt och internationellt, dövrörelsen och det svenska teckenspråket. Vilka pristagare som erhöll förbundets fyra utmärkelser tillkännagavs under förbundets kongress i Karlstad den 13–15 juni.
