Imorgon är det 45 år sedan svenskt teckenspråk erkändes som undervisningsspråk för döva i Sverige. Men trots lagstiftning och särskilt skydd i språklagen möter döva och teckenspråkiga som använder svenskt teckenspråk fortfarande hinder i samhället. 45 år senare kan vi fortfarande inte tala om full språklig jämlikhet. Därför behövs en nationell handlingsplan för svenskt teckenspråk.
I mars 2026 kommer utställningen ”Räddade eller tystade?” till fyra orter i Norrland. Utställningen berättar om dövas historia och teckenspråkets ställning i Sverige, från en tid då språket användes naturligt i dövskolorna, till perioder av förbud och tystnad.
Sveriges Dövas Riksförbund tillsätter en arbetsgrupp för att analysera hur svenskt teckenspråk kan få starkare språklig status i Sverige. Gruppen ska utreda olika erkännandeformer, juridiska och politiska konsekvenser samt ge förslag till framtida strategier. Målet är att stärka teckenspråkets ställning och rättigheter i samhället.
1981 blev Sverige först i världen att erkänna svenskt teckenspråk som undervisningsspråk, ett historiskt steg. Men medan andra länder infört starka språklagar och resurser har Sveriges utveckling stannat av. Språklagen från 2009 finns, men krav, ansvar och uppföljning saknas i praktiken.
Teckenspråkiga uttalar: Sluta angripa vår kultur! Vi kräver ett slut på kritiserandet och ifrågasättandet av vår definition av oss som en språklig minoritet. Vi definierar själva vår tillhörighet, det har ingen annan rätt att göra åt oss.
